Ny inspiration till att ta itu med mitt filosofibokbmanus.
Ny ambition att sätta av skrivtid varje dag.
Ny lust att skriva.
Jag kan inte bara jobba jobba jobba.
Jag vill också leka leka leka.
Jag är Homo Ludens, den lekande människan, som Johan Huizinga benämnde det, och inte bara Homo Sapiens. Genom leken skapar vi kultur, religion, våra liv och vår verklighet.
Jag leker författare och företagare, som en liten flicka som sätter på sig mammas högklackade skor och pappas höga hatt. Med hatten nere på näsan vacklar jag fram i för stora skor utan att se vart jag går. Troligtvis står jag på näsan inom kort. Men jag känner mig fin i min ”vuxna” utstyrsel och visar stolt upp mig. Mina kloka föräldrar skrattar inte åt mig utan hjälper mig att peta upp hatten mot pannan så att jag åtminstone ser vart jag är på väg och sträcker ut en stöttande hand när jag ser ut att falla.
Den lilla flickan växer upp och växer i både hatt och skor – fast högklackat vacklar hon fortfarande i om hon tvingas gå i slika skor.
Men må leklusten leva vidare och må hon hitta ständigt nya hattar, skor och utklädningskläder att prova i nya lekar.
