Kategorier
Författare: ericaappelros
Jag vill helst inte behöva välja bort något av allt jag vill göra. Men att bara välja till och aldrig välja bort blir i längden ohållbart och ibland går det inte ens.
Snarlikt men samtidigt väsensskilt från Uppsala universitets motto ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större” (som jag har anledning att återkomma till i ett senare blogginlägg!) klingar sentensen ”Att välja till är lätt, att välja bort är svårare” mer genuint an, åtminstone till min erfarenhet.
Det finns så mycket att göra som antingen är sinsemellan oförenligt eller helt enkelt inte ryms tidsmässigt inom ramen för ett enda liv.
- Jag skulle vilja ha mjölkgetter, hundar och höns. Samtidigt vill jag vara fri att resa långa perioder till ett varmare klimat vintertid. Det går inte ihop. Det ena eller det andra måste jag välja bort.
- Jag skulle vilja grotta ner mig hela dagarna och bara skriva och på så sätt lära mig att bli en allt bättre författare som kan skriva böcker som ger hopp åt barn och sätter myror i huvudet på vuxna och som kan avnjutas för sitt språk.
- Samtidigt skulle jag vilja ägna all min tid åt att fördjupa mina färdigheter i att skulptera med lera och kunna tillverka vackra och underfundiga gudinnefigurer och kvinnor som står på egna ben och andra fantastiska lerskapelser.
- Och jag vill vara en god lektor i religionsfilosofi och se mina uppsatsstudenter utvecklas; jag vill skriva forskningsartiklar som för in dans och kroppsrörelse i det religionsfilosofiska rummet.
- Dessutom skulle jag vilja utöka min coaching för accelerated learning skills och ägna hela dagarna åt att förfina inlärningstekniker och hjälpa människor att komma vidare med sina studier och sina liv.
Ja, det var bara några områden, som alla skulle kräva mitt helhjärtade engagemang för att det skulle bli riktigt lyckat.
Men om jag envetet håller fast vid att försöka göra alltihop är risken överhängande att det varken blir hackat eller malet någonstans och att jag presterar mediokert och halvdant inom alla områden istället för att bli genial inom ett enda område.
Så vad ska man göra om man befinner sig som åsnan mellan två (eller sju) hötappar och inte kan välja? Nafsa lite här och lite där? Vända ryggen åt den ena och glufsa i sig den andra? Svälta ihjäl i obeslutsamhetens ångest? Lyssna till magkänslan? Göra en logisk analys av för- och nackdelar? Gå i väggen? Hoppas på reinkarnation? Blunda och välja och inte se sig om igen?
Hjälp!
Hur gör du?
Svara på enkäten, se hur andra har svarat (naturligtvis anonymt) och låt oss inspirera varandra!
Kategorier
Att stanna en stund i glädjen
Så ofta när jag har uppnått ett mål eller genomfört en förändring tar jag mig inte tid att glädjas över vad jag har åstadkommit. Utan att stanna upp för att njuta av skönheten och harmonien i det färdiga konstverket som mitt liv just då utgör skyndar jag raskt vidare mot nya mål.
Det är ju ambitiöst av mig. Men ack vad jag förlorar genom att inte stanna kvar en stund i glädjeruset av att ha lyckats med någonting. För att må bra behöver jag få fira och känna att jag kan vila i att ha nått dit jag vill. Om jag alltid jäktar vidare känner jag mig hela tiden otillräcklig. Jag skapar ständigt mitt liv, som en tavla, en bok eller en lerfigur, och vid vissa punkter i skapandet är det rätt att ta sig tid att beundra konstverket. När jag har njutit av anblicken en stund hittar jag säkert något som kan förbättras eller göras om och jag ger mig i kast med att knåda om leran eller måla över tavlan. Och så ser allt kaotiskt ut igen, som det gör i förändringen. Tills nästa punkt av harmoni och balans.
Balans. Som alltid handlar det om balans.
Att kunna glädjas över uppnådda mål och segrar utan att slå mig till ro där för alltid.
Att våga gå vidare mot nya mål och ambitioner utan att stressa eller känna mig pressad.
Vad jag vill dela med mig av till dig som vill stanna en stund i glädjen:
- Unna dig att glädjas över vad du har åstadkommit. Låt det ta tid.
- Hasta inte vidare på en gång.
Kategorier
Glädjen i friheten att välja
Nu har jag skrivit en del blogginlägg om det svåra och utmanande med att byta roll, förändra sin livssituation och börja om från början igen med något nytt.
Men ännu större är glädjen över det nya. Det vill jag lyfta fram! Utan den glädjen och frihetskänslan hade förändringsarbetet inte varit värt mödan.
Jag känner mig rent lycklig över att få skriva fritt och fantasifullt. Och när jag sitter sent på kvällen och försöker klura ut hur man bygger en websida eller administrerar en facebookgrupp händer det att tiden rinner iväg utan att jag vet vart den har tagit vägen. Jag får energi snarare än dräneras på energi.
Att då och då få befinna mig i flow och att få uppleva arbetsglädje i det jag gör är värt alla stötestenar på vägen.
Vad jag vill dela med mig av till dig som har hittat en ny glädje i livet:
- Stanna upp ibland och uppmärksamma glädjen och lusten du upplever i din nya roll så att du inte fastnar i det jobbiga i förändringen.
- Tänk att allt du längtar efter finns inom räckhåll!
Kategorier
Identitetskris
När livet tar nya vägar, antingen av eget val eller omständigheternas, kan det kännas som att man kommer i en identitetskris. Vem är jag nu? Är jag akademiker eller författare? Är jag anställd eller företagare? Dotter eller mamma till min mamma?
Vad som konstituerar min identitet är en fråga som filosofer har diskuterat i århundraden. Alltså inget jag kan lösa i ett kort blogginlägg! Men kanske det handlar om en kombination av uppväxt, erfarenheter, värderingar, relationer, gjorda val, fysisk och social omgivning, gener och kropp i ständig förändring och utveckling kring en relativt konstant kärna. Vad tror du? Lämna gärna en kommentar och berätta så kan vi lära av varandras perspektiv!
Efter att ha bott i Kenya i några år när jag var liten fick jag något av en identitetskris när vi flyttade tillbaka till Sverige. Jag ville ju inte bo i Sverige utan ville åka hem till Afrika igen, till mina vänner och värmen. Jag var minst sagt förgrymmad på mina föräldrar som valt att inte stanna kvar en period till som lärare på KSTC, Kenya Science Teacher’s College, ett SIDA-projekt på 1960-talet. Kanske är det från denna tid min rastlöshet och mitt ständiga letande efter att känna att jag är hemma på riktigt härstammar.
I min novell ”Leka afrikaner” har jag beskrivit ett barndomsminne från denna tid, när vi barn försökte förvandla oss till riktiga afrikaner genom att använda oss av lera…
Kategorier
Modet att våga välja
Jag är så glad att jag har vågat välja nya vägar i mitt liv ett flertal gånger: bostadsorter, yrken, utbildningar, relationer, intressen, hantverksfärdigheter. Livet blir mer spännande och uthärdligt när jag står i en ständig utveckling.
Det finns säkert de som är så lyckligt lottade att de finner förnöjsamhet i status quo. Så inte jag. Jag drivs på gott och ont av en inre rastlöshet och nyfikenhet att ge mig in på nya områden och lära mig nya färdigheter, insikter och kunskaper.
För att livet inte ska bli tråkigt behöver jag ständigt nya utmaningar och svårigheter att överkomma. Att börja om som nybörjare inom ett område är ett bra sätt att tillfredsställa detta behov!
Den nya väg jag ger mig in på nu är kanske en av de svåraste. Att som författare hävda att andra ska betala för att få läsa mina verk ligger inte för mig. Att sälja mina tjänster som handledare och coach är inte lättare. Skrivandet och coachandet i sig älskar jag. Men att sticka ut näsan och lämna ut mig till omvärldens potentiella förkastande känns obehagligt.
Jag väljer att våga sticka ut näsan!
Vad jag vill dela med mig till dig som vill våga välja:
- Att inte välja är också att välja. Våga göra ett aktivt val, välj bort, välj till.
- Mod är något man måste öva på. Genom att våga blir du modigare!
- Tiden tickar på oavsett, så varför inte göra slag i saken nu?
Kategorier
Rädd för att göra bort mig
Det kräver ödmjukhet och mod att våga göra misstag. För att genomföra en förändring där jag måste börja om från början och lära mig allt på nytt måste jag våga inte vara perfekt.
Personligen är jag livrädd för att göra bort mig. Se där, en bekännelse från hjärtat. Totalt ovillig att lämna ifrån mig något ofärdigt kvalificerar jag gott och väl som perfektionist. Jag måste kämpa med mig själv varje gång jag lämnar ifrån mig något jag har skrivit – om så bara ett email – för att inte gå igenom det en gång till, bara en gång till, för att se om jag inte kan göra det ännu bättre. Men någon gång måste jag ju släppa taget och exponera mig för omvärlden.
Att blogga är begripligt nog en stor utmaning för mig och samtidigt en ypperlig övning i att lyssna mindre på perfektionisten i mig som säger att jag allra minst dör om kritiska ögon förkastar det jag erbjuder.
Jag tänker att för varje gång jag faktiskt inte dör, blir jag lite modigare!
Vad jag vill dela med mig av till dig som är rädd att göra bort dig:
- Se dig omkring. Tillvaron är full av ofärdigheter och misstag och inte blir du totalfördömande på grund av det. Se på dig själv med samma accepterande ögon. Och våga tro att andra också gör det.
- Ditt potentiellt tappade ansikte är ett billigt pris att betala för de fantastiska och efterlängtade nya erfarenheter och lärdomar du är på väg mot genom att våga välja förändring.
När jag nu kastar mig ut som skönlitterär författare är det härligt att få leka med orden. Men jag möter också motstånd. Mestadels kommer motståndet inifrån mig själv. Kan jag verkligen göra det här tillräckligt bra? Är det inte säkrast att bli vid min läst och skriva inom den genre som jag behärskar, vetenskapliga artiklar och böcker?
Vissa saker går av sig själv och helt plötsligt har en text jag har skrivit blivit torr och tråkig, för att jag glömmer bort att utanför akademin är det inte fult att vara personlig och känslomässigt engagerad.
Spindelnätet som vill hålla mig fast i mina gamla invanda roller och vanor har många trådar:
- Rädslan för att misslyckas med det nya och tappa ansiktet.
- Otryggheten i att inte veta riktigt hur jag ska göra.
- Det pinsamma i att vara den som behöver be om hjälp och fråga om de mest grundläggande saker, istället för att vara den som alltid vet och kan ge svar.
- Oviljan att överge tryggheten i det invanda och bekväma, det jag verkligen kan.
Det är inte alltid lätt att slita sig loss. Men frihet är inte lätt. Ska inte vara lätt.
Vad jag vill dela med mig av till dig som vill frigöra dig från gamla mönster:
- Det du vill frigöra dig ifrån kan vara klibbigt som ett spindelnät och kan hålla dig lika fast som en väl inspunnen fluga: underskatta inte dess attraktionskraft.
- Identifiera och namnge trådarna i spindelnätet så blir du mer medveten om när de drar i dig.
- Den klibbigaste tråden tror jag är rädslan för att misslyckas. Se dina rädslor i ansiktet istället för att ducka för dem. Mer om detta i nästa blogginlägg.
Foto: CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=103323
Efter att under tjugo år ha gått från nydisputerad oerfaren religionsfilosof till garvad docent finner jag mig återigen börja från noll.
Min nybörjarroll: skönlitterär skribent
Brytningspunkten mellan att skriva akademiska texter och att skriva fiktiva fritt skapade skönlitterära texter känns förvirrande. I den första rollen har jag en lång lista publikationer och kan luta mig tillbaka mot en självskriven auktoritet. Det är en roll jag känner mig trygg och hemma i.
I min nya roll som skönlitterär författare är jag nybörjare igen och det känns svårt. Det är så lätt att fastna i gamla mönster och inte våga släppa taget om det som känns tryggt och välbekant. Det är inte så lätt att vara den som vet minst, den som måste be om hjälp.
Men jag längtar efter att skriva fritt och kreativt. Skönlitterärt. Fantasifullt. Slippa tänka på referenser och fotnötter, belägg och argument. Det akademiska skrivhantverket är kringgärdat av regler och jag kan känna mig som en rastlös hund instängd i en minimal rastgård. Jag vill sträcka ut mina ben och springa fritt mot horisonten.
Så nu har jag bestämt mig för att ta mitt kreativa skrivande på allvar och har i år fått fyra noveller antagna för publicering. Två av dem släpptes i början av september.
Jag vågar.
Jag känner mig både rädd och osäker. Men mest av allt känner jag en stor lust och glädje i friheten att få uttrycka mig som jag vill!
Vad jag vill dela med mig av till dig som vill förändras:
- Om du vill förändra din invanda roll så var beredd på att du kommer att möta både inre och yttre motstånd mot att lämna din gamla roll.
- Tänk inte ens tanken att du måste vara perfekt i din nya roll.
- Det är okay att vara nybörjare: ställ frågor och be om hjälp.
- För att bli fri behöver du ibland slå dig fri från sådant som du vill bli fri ifrån. Mer om detta i nästa blogginlägg.
Några av mina vetenskapliga publikationer. 
Mina två första noveller publicerade.
Kategorier
Bokrelease 5-6 september
Hela helgen är jag på Logi Gamlegård på Österlen tillsammans med Ariton förlag och medförfattare till antologierna Ögonblick av galenskap och Fången i paradiset och andra självbiografiska berättelser. I går eftermiddag högläste jag en sida ur min novell ”Det hettar till” och lyssnade till andras uppläsningar. Dessa smakprov får mig att se fram emot att läsa alla novellerna när jag imorgon får min låda med beställda böcker och kan packa upp dem i lugn och ro här hemma.
Bilder från eventet från Ariton förlag.
Idag är det dags för den självbiografiska novellsamlingen att släppas och jag ska fundera ut ett lämpligt stycke från min novell ”Leka afrikaner” att läsa upp.
Jag är så glad och tacksam över all uppmuntran jag har fått inför helgen från mina vänner. Tack — både ni som har tagit er till Logi Gamlegård och delat upplevelsen med mig och ni som har peppat och likat digitalt!