Jag vill helst inte behöva välja bort något av allt jag vill göra. Men att bara välja till och aldrig välja bort blir i längden ohållbart och ibland går det inte ens.
Snarlikt men samtidigt väsensskilt från Uppsala universitets motto ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större” (som jag har anledning att återkomma till i ett senare blogginlägg!) klingar sentensen ”Att välja till är lätt, att välja bort är svårare” mer genuint an, åtminstone till min erfarenhet.
Det finns så mycket att göra som antingen är sinsemellan oförenligt eller helt enkelt inte ryms tidsmässigt inom ramen för ett enda liv.
- Jag skulle vilja ha mjölkgetter, hundar och höns. Samtidigt vill jag vara fri att resa långa perioder till ett varmare klimat vintertid. Det går inte ihop. Det ena eller det andra måste jag välja bort.
- Jag skulle vilja grotta ner mig hela dagarna och bara skriva och på så sätt lära mig att bli en allt bättre författare som kan skriva böcker som ger hopp åt barn och sätter myror i huvudet på vuxna och som kan avnjutas för sitt språk.
- Samtidigt skulle jag vilja ägna all min tid åt att fördjupa mina färdigheter i att skulptera med lera och kunna tillverka vackra och underfundiga gudinnefigurer och kvinnor som står på egna ben och andra fantastiska lerskapelser.
- Och jag vill vara en god lektor i religionsfilosofi och se mina uppsatsstudenter utvecklas; jag vill skriva forskningsartiklar som för in dans och kroppsrörelse i det religionsfilosofiska rummet.
- Dessutom skulle jag vilja utöka min coaching för accelerated learning skills och ägna hela dagarna åt att förfina inlärningstekniker och hjälpa människor att komma vidare med sina studier och sina liv.
Ja, det var bara några områden, som alla skulle kräva mitt helhjärtade engagemang för att det skulle bli riktigt lyckat.
Men om jag envetet håller fast vid att försöka göra alltihop är risken överhängande att det varken blir hackat eller malet någonstans och att jag presterar mediokert och halvdant inom alla områden istället för att bli genial inom ett enda område.
Så vad ska man göra om man befinner sig som åsnan mellan två (eller sju) hötappar och inte kan välja? Nafsa lite här och lite där? Vända ryggen åt den ena och glufsa i sig den andra? Svälta ihjäl i obeslutsamhetens ångest? Lyssna till magkänslan? Göra en logisk analys av för- och nackdelar? Gå i väggen? Hoppas på reinkarnation? Blunda och välja och inte se sig om igen?
Hjälp!
Hur gör du?
Svara på enkäten, se hur andra har svarat (naturligtvis anonymt) och låt oss inspirera varandra!
