Kategori: Skrivande

Kategorier
Att bli fri Skrivande

Identitetskris

När livet tar nya vägar, antingen av eget val eller omständigheternas, kan det kännas som att man kommer i en identitetskris. Vem är jag nu? Är jag akademiker eller författare? Är jag anställd eller företagare? Dotter eller mamma till min mamma?

Vad som konstituerar min identitet är en fråga som filosofer har diskuterat i århundraden. Alltså inget jag kan lösa i ett kort blogginlägg! Men kanske det handlar om en kombination av uppväxt, erfarenheter, värderingar, relationer, gjorda val, fysisk och social omgivning, gener och kropp i ständig förändring och utveckling kring en relativt konstant kärna. Vad tror du? Lämna gärna en kommentar och berätta så kan vi lära av varandras perspektiv!

Efter att ha bott i Kenya i några år när jag var liten fick jag något av en identitetskris när vi flyttade tillbaka till Sverige. Jag ville ju inte bo i Sverige utan ville åka hem till Afrika igen, till mina vänner och värmen. Jag var minst sagt förgrymmad på mina föräldrar som valt att inte stanna kvar en period till som lärare på KSTC, Kenya Science Teacher’s College, ett SIDA-projekt på 1960-talet. Kanske är det från denna tid min rastlöshet och mitt ständiga letande efter att känna att jag är hemma på riktigt härstammar.

I min novell ”Leka afrikaner” har jag beskrivit ett barndomsminne från denna tid, när vi barn försökte förvandla oss till riktiga afrikaner genom att använda oss av lera…

Läs mer om novellen här och hör mig läsa en stycke ur den!

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Att bli fri Skrivande

Att frigöra sig från gamla mönster

När jag nu kastar mig ut som skönlitterär författare är det härligt att få leka med orden. Men jag möter också motstånd. Mestadels kommer motståndet inifrån mig själv. Kan jag verkligen göra det här tillräckligt bra? Är det inte säkrast att bli vid min läst och skriva inom den genre som jag behärskar, vetenskapliga artiklar och böcker?

Vissa saker går av sig själv och helt plötsligt har en text jag har skrivit blivit torr och tråkig, för att jag glömmer bort att utanför akademin är det inte fult att vara personlig och känslomässigt engagerad.

Spindelnätet som vill hålla mig fast i mina gamla invanda roller och vanor har många trådar:

  • Rädslan för att misslyckas med det nya och tappa ansiktet.
  • Otryggheten i att inte veta riktigt hur jag ska göra.
  • Det pinsamma i att vara den som behöver be om hjälp och fråga om de mest grundläggande saker, istället för att vara den som alltid vet och kan ge svar.
  • Oviljan att överge tryggheten i det invanda och bekväma, det jag verkligen kan.

Det är inte alltid lätt att slita sig loss. Men frihet är inte lätt. Ska inte vara lätt.

Vad jag vill dela med mig av till dig som vill frigöra dig från gamla mönster:
  • Det du vill frigöra dig ifrån kan vara klibbigt som ett spindelnät och kan hålla dig lika fast som en väl inspunnen fluga: underskatta inte dess attraktionskraft.
  • Identifiera och namnge trådarna i spindelnätet så blir du mer medveten om när de drar i dig.
  • Den klibbigaste tråden tror jag är rädslan för att misslyckas. Se dina rädslor i ansiktet istället för att ducka för dem. Mer om detta i nästa blogginlägg.
Spindelnät i gryningsdagg.
Foto: CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=103323
Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Att bli fri Skrivande Uncategorized

Att gå från akademiskt skrivande till skönlitterärt

Efter att under tjugo år ha gått från nydisputerad oerfaren religionsfilosof till garvad docent finner jag mig återigen börja från noll.

Min nybörjarroll: skönlitterär skribent

Brytningspunkten mellan att skriva akademiska texter och att skriva fiktiva fritt skapade skönlitterära texter känns förvirrande. I den första rollen har jag en lång lista publikationer och kan luta mig tillbaka mot en självskriven auktoritet. Det är en roll jag känner mig trygg och hemma i.

I min nya roll som skönlitterär författare är jag nybörjare igen och det känns svårt. Det är så lätt att fastna i gamla mönster och inte våga släppa taget om det som känns tryggt och välbekant. Det är inte så lätt att vara den som vet minst, den som måste be om hjälp.

Men jag längtar efter att skriva fritt och kreativt. Skönlitterärt. Fantasifullt. Slippa tänka på referenser och fotnötter, belägg och argument. Det akademiska skrivhantverket är kringgärdat av regler och jag kan känna mig som en rastlös hund instängd i en minimal rastgård. Jag vill sträcka ut mina ben och springa fritt mot horisonten.

Så nu har jag bestämt mig för att ta mitt kreativa skrivande  på allvar och har i år fått fyra noveller antagna för publicering. Två av dem släpptes i början av september.

Jag vågar.

Jag känner mig både rädd och osäker. Men mest av allt känner jag en stor lust och glädje i friheten att få uttrycka mig som jag vill!

Vad jag vill dela med mig av till dig som vill förändras:
  • Om du vill förändra din invanda roll så var beredd på att du kommer att möta både inre och yttre motstånd mot att lämna din gamla roll.
  • Tänk inte ens tanken att du måste vara perfekt i din nya roll.
  • Det är okay att vara nybörjare: ställ frågor och be om hjälp.
  • För att bli fri behöver du ibland slå dig fri från sådant som du vill bli fri ifrån. Mer om detta i nästa blogginlägg.
  • Några av mina vetenskapliga publikationer.
  • Mina två första noveller publicerade.
Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Bokrelease 5-6 september

Hela helgen är jag på Logi Gamlegård på Österlen tillsammans med Ariton förlag och medförfattare till antologierna Ögonblick av galenskap och Fången i paradiset och andra självbiografiska berättelser. I går eftermiddag högläste jag en sida ur min novell ”Det hettar till” och lyssnade till andras uppläsningar. Dessa smakprov får mig att se fram emot att läsa alla novellerna när jag imorgon får min låda med beställda böcker och kan packa upp dem i lugn och ro här hemma.

Bilder från eventet från Ariton förlag.

Idag är det dags för den självbiografiska novellsamlingen att släppas och jag ska fundera ut ett lämpligt stycke från min novell ”Leka afrikaner” att läsa upp.

Jag är så glad och tacksam över all uppmuntran jag har fått inför helgen från mina vänner. Tack — både ni som har tagit er till Logi Gamlegård och delat upplevelsen med mig och ni som har peppat och likat digitalt!

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

The Superhuman Playbook: 18 Proven Strategies to Unleash Unstoppable Growth Paperback – August 21, 2020

Nu är den publicerad och tillgänglig på Amazon: The SuperHuman Playbook.

Coachernas gemensamma projekt var att skriva ihop en bok på två månader, från idé till publicering. Och vi lyckades! Sen är väl kvaliteten lite varierande i de olika kapitlen…. Men grejen var att visa att vi kunde göra det. Och det kunde vi.

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Fuerte ”Karneval”

I lördags kom mailet jag väntat så länge på, ända sedan i mars då jag skickade in mitt bidrag till Fuertes novelltävling med tema ”Karneval”.

Min novell, ”Zombienatt” är bland de vinnande bidragen och kommer att publiceras i karnevalsantologin. Jippi.

Fyra noveller antagna under loppet av ett halvår känns riktigt bra och är en enorm sporre för mig att fortsätta skriva och skriva om och ta det jag gör på allvar. Jag älskar ju att laborera med texter och finputsa för att få dem bättre.

Nu senast gick jag till exempel upp vid fyratiden (vem kan sova i denna augustihetta) och började fila på en dikt på engelska för att få till exakt rätt ord och formuleringar. Vid elva på förmiddagen stod jag fortfarande kvar och lekte med orden och kände mig rätt nöjd med resultatet. Och hungrig.

Vad händer i övrigt i mitt skrivarliv? Jo, jag har lämnat ut mitt barnboksmanus, ”Flickan som ropade lejon” till några testläsare och hoppas få god och matnyttig respons från dem framemot slutet av september.

Jag har också under sommaren skrivit ett kapitel om ”Embodied learning” till en e-bok med arbetsnamnet ”SuperLearner Playbook”. Den väntas komma ut mot slutet av augusti och säljs via Amazon.

Och första helgen i september, vid Skånes litteraturfestival, sker releasen av de båda antologierna från Aritons förlag som jag medverkar i. Fullt upp med andra ord.

Jag tror att jag har ytterligare fem inlämnade bidrag som jag väntar att få besked om. Tänk om något av dessa också skulle bli antaget… Då får jag väl hybris.

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Deadlines och jättar

Ja, jag hann skicka in mitt bidrag till Pandas novelltävling med temat ”What’s your story?”! Pojken och jätten kallade jag min berättelse som utspelar sig på en låst psykiatrisk avdelning.

Cormoran - Project Gutenberg eText 17034 The giant Cormoran was the terror of all the country-side. From The Project Gutenberg eBook, English Fairy Tales, by Flora Annie Steel, Illustrated by Arthur Rackham http://www.gutenberg.org/etext/17034
Källa: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=562871

Deadlines är något jag jobbar bra med. Utan en deadline har jag ibland svårt att avsluta arbeten, att göra det där lilla extra, finslipa, ta mig ut ur min bekvämlighetszon och anstränga mig så att det känns. Jag tror att det är lättare för mig att låta ett arbete vara oavslutat för då vet jag att det skulle kunna bli bättre, jag har bara inte slutfört det än. Men om jag verkligen gör allt vad jag kan för att åstadkomma en bra text och det skulle visa sig att den ändå inte räcker till, då har jag ingen ursäkt, då är jag helt enkelt inte tillräckligt bra än på att skriva. Och det är ju inte så roligt att inse…

Därför är deadlines bra för mig. De får mig att sätta en gräns för mitt arbete, avsluta det och skicka in det i befintligt skick och släppa min perfektionismångest. Jag skriver inga perfekta texter. Men jag vill bli bättre på att skriva och det blir jag bara genom att fortsätta att skriva och släppa mina texter fria. Genom den respons jag får kan jag lära mig och utvecklas i mitt fortsatta skrivande.

Min nästa deadline är den 1 augusti, då jag tänker skicka in mitt bidrag till en novelltävling med tema ”Paus”, som blir en glimt från en dystopisk framtid.

Jag har förresten ytterligare en deadline i sommar: jag ska till en religionsfilosofisk introduktionsbok färdigställa ett kapitel med temat ”Filosofi, religion och embodiment”.

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Hastigt skrivet i hettan

Ett stort tack till den vänliga själ i facebokgruppen Vi som skriver noveller som i förrgår berättade att deadline till Panda Story’s novelltävling inte är den 31 juli, som jag och många med mig hade räknat med, utan den 30 juni. Tydligen har bägge datumen cirkulerat på nätet.

Det blev nu helt hastigt hög tid att i hast hafsa ihop en historia för att hinna. Som tur är hade jag börjat och kommit rätt långt med mitt skrivande med temat What is your story?

Nu vet jag vad jag ska ägna helgen åt …

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Faster Frida föds

Så lyder rubriken på mitt första kapitel i en planerad levnadsskildring av min gamlafaster Fridas liv. Hon föddes 1901 som äldst av tolv syskon i en fattig och strängt religiös torparfamilj. Hennes mor dog i tuberkulos när yngsta barnet bara var tre år gammal och Frida, som fått flytta hemifrån för att tjäna som piga när hon var 14 år, fick komma hem och fungera som ställföreträdande mamma för alla sina syskon fram tills dess att fadern gifte om sig. Han var, förutom jordbrukare, lekmannapredikant i Bibeltrogna Vänner. Frida gifte sig aldrig. Men barn och ungdomar hade hon gott om i sitt liv då hon blev allas faster Frida: de otaliga syskonbarnens, syskonbarnbarnens och alla ungdomarnas i kyrkan där hon var engagerad livet ut.

Idag har jag fått ner min ursprungliga text på drygt 20 000 tecken till de 9000 tecken som är det maximala omfånget för att vara med i tidskriften Skrivas tävling. Tävlingen går ut på att skriva inledningskapitlet i en levnadsberättelsen och vinnaren får några dagars vistelse vid Sigtunastiftelsen för att skriva vidare på berättelsen och göra efterforskningar i deras arkiv. Deadline är den 10 juni, men jag har skickat in min text redan idag. Det känns riktigt riktigt bra.

Hoppas jag vinner …

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Författarhemsida, pretentiöst eller inte?

De senaste dagarna har jag filat på min nystartade hemsida, http://ericaappelros.se, vilket har fått mig att känna mig ömsom stolt över allt jag har skrivit, ömsom skamsen över att sticka ut hakan genom att starta en författarhemsida. Det känns pretentiöst.

Och samtidigt vill jag ha en plattform där jag kan presentera mig själv och mitt skrivande. Jag vill kunna berätta när något nytt ska publiceras, tala om när och var boklanseringar äger rum, samla resurser och länkar som har med skrivande att göra, kunna komma i kontakt med läsare och öva mig på att skriva en blogg. Även om en del av detta måhända ligger i framtiden…

Därför tänker jag envisas med att bygga upp en bra hemsida och ta den, liksom mitt skrivande, på allvar. Genom att samla olika resurser för den som skriver kan sidan kanske dessutom bli till nytta för andra än mig själv. Jag vet att det redan finns bra sidor med tips och råd och förteckningar över aktuella tävlingar eftersom jag själv har använt mig av dem och är tacksam över den information jag där har kunnat hämta. Men en till kan väl inte skada?

Vid sidan av att skapa innehåll till min hemsida ägnar jag mig åt att skriva färdigt en text som ska bli ett bidrag till tidskriften Skrivas tävling som går ut på att skriva ett startkapitel till ”boken om ett liv”. Jag skriver om min mors faster och berättelsen börjar redan innan hennes tillblivelse. Texten ska vara inskickad senast den 10 juni 2020, så det börjar bli bråttom att få ihop själva råtexten om jag ska ha tid för finslipning och beskärning.

”När jag föddes 1901 var jag så liten att de lade mig i bomull i en skolåda. Barnmorskan trodde inte att jag skulle överleva och jag fick matas med pipett.”

Så brukade Frida inleda berättelsen om sitt liv och som barn fångades jag av historierna från den fattiga torparfamiljen där Frida var äldst av tolv syskon och modern dog i tuberkulos när yngsta barnet bara var tre år. Fadern var lekmannapredikant och hemmet präglades av en stark gudstro.

Just eftersom Frida var så djupt troende var det ingen som vågade berätta för henne hur det egentligen förhöll sig med bomullen och hennes förtidiga födelse.

Men nu kan jag berätta sanningen.

Så här börjar kapitlet (i alla fall just idag…).
Dela eller gilla detta innehåll: