Warning: The magic method The_SEO_Framework\Traits\Enclose_Stray_Private::__wakeup() must have public visibility in /home/stunning/ericaappelros.se/wp-content/plugins/autodescription/inc/traits/core/overload.trait.php on line 122
Warning: The magic method The_SEO_Framework\Traits\Enclose_Core_Final::__wakeup() must have public visibility in /home/stunning/ericaappelros.se/wp-content/plugins/autodescription/inc/traits/core/overload.trait.php on line 135 Ericas blogg om skrivande och att vara fri - Sida 2 - Erica AppelrosHoppa till innehåll
Idag känner jag mig glad och nöjd för i onsdags skickade jag in mitt barnboksmanus till fem önskeförlag och nu kan jag inte göra annat än att vänta och hålla tummarna.
Jag har fullt upp med att förbereda min nya onlinekurs ”Decision making strategies for real-life” som ska börja den första februari. En hel del material ska produceras, både föreläsningar och arbetsmaterial, övningar och presentationer. Så jag kommer att ha mycket att skriva även om jag inte hoppar på något nytt skönlitterärt projekt på nån månad.
Och sedan har jag en tanke att i förlängningen till kursen skriva en populärvetenskaplig bok om beslutsfattande från en filosofisk synvinkel, som skulle blir den första i min tänkta philosophy of real-life-series. Eller kanske Philosphy lite.
Igår gjorde jag färdigt en websida med information om kursen, där man kan anmäla sig och även boka ett fritt samtal med mig. Det finns saker kvar att göra på sidan för att öka innehållet, men den fyller sin funktion och jag ska nu börja sprida information om kursen så att folk kan anmäla sig. Så jag ska skriva marknadsföringstexter! Det blir en ny genre indeed! Det ska bli roligt att lära mig något om detta för mig så nya och okända område.
För mig är det stimulerande att växla mellan olika genrer. Det håller mig levande och intresserad. Nu är det snart jul och jag får snart veta om jag kommer att få skriva en deckare nästa år tillsammans med Christina Gustavsson eller inte. Och om inte, om jag i så fall ska ge mig i kast med det på egen hand. Varför inte? Det är kanske det som ska bli mitt nästa skrivprojekt?
Men först ska jag ut på marknaden och marknadsföra min nya kurs!
Tänk så många onödiga småord jag hittar i mitt manus när jag nu lusläser det för den sista finslipningen innan jag ska skicka iväg det. Jag tycks ha mina favoriter: lite, väl, kanske, nu, just.
Det finns alltid mer att göra: klura ut ännu smartare satsförkortningar, leta upp ännu fler onödiga ord att ta bort, hitta fler korrekturfle (för varje fel man rättar till spontangenerar ordbehandlingsprogammet ytterligare minst två- en för många okänd funktion), inse att ytterligare ett helt kapitel går att stryka, kasta ett stycke stelbent konstruerad dialog i papperskorgen och låta karaktärer utan karaktär stryka på foten.
Håller jag på mycket längre är det dock risk att jag förvisar hela manuset till Gör om-gör rätt-högen. Man måste sätta stopp någonstans. Och jag sätter stopp på onsdag. Då ska jag skicka in mitt manus till mina favoritförlag. Sedan får jag hålla tummarna – obs, Erica, inte andan (!) – några månader i väntan på att få besked om min berättelse har lyckats väcka någon redaktörs/ förlagsläsares intresse.
När det är gjort och jag oåterkalleligen har tryckt på send-knappen tänker jag inte påbörja något nytt skrivprojekt före jul. Istället ska jag låta gamla och nya idéer skvalpa runt i mina mörklagda undermedvetna rum alldeles på egen hand och som en julklapp till mig själv ska jag på julafton glänta på källardörren och se om jag kan få syn på någon idé som har tagit gestalt nog för att födas fram i ljuset.
Jag har fått höra att det är bra att föra en skrivlogg. Och när jag tänker efter startade jag den här hemsidan just för att skriva om mitt skrivande: en skrivlogg!
Mina första blogginlägg handlar om våndan med att våga se mig själv som en författare. Sen har jag skrivit om mycket annat också, vilket jag tänker fortsätta med. Men åtminstone en gång i veckan ska jag föra min skrivloggbok och följa upp mitt skrivande, hur det har gått sedan sist, vad som är roligt och vad som är svårt. Nya projekt, gamla projekt, framgångar och motgångar, allt i en salig röra.
Just nu: Mitt barnboksmanus ”Flickan som ropade lejon” är redo att skickas iväg till förlag. Jag lovade mig själv för ett år sedan, då den inte vann Bonnier-Carlsens stora barnbokstävling – surprise surprise : ) – att jag skulle ägna ett år åt att revidera texten och sedan skicka in den i december. Nu är det december och jag har reviderat i flera omgångar, haft texten ute hos olika testläsare och reviderat igen. Nu känns texten mogen som en saftigt mjuk mango, och jag nänns inte peta mer i den och riskera att den förvandlas till snabbt ruttnande mangomos.
Vad jag nu har att göra är att formulera följebrev till förlag och naturligtvis att korrekturläsa texten. Och sedan ta gud i hågen och skicka iväg mitt manus. Och vänta några månader, eller mer…
Vad mer? Jo, jätteroligt är att jag har kommit med bland finalisterna i Joelsgården förlags tävling om att bli medförfattare till en deckare med Christina Gustavson. Jag väntar med spänning på resultatet av den andra gallringen som ska meddelas till jul.
Skulle jag få möjlighet att skriva en deckare tillsammans med Christina Gustavsson, så lär jag veta vad jag har att göra 2021. Om inte, så har jag val att göra: Ska jag ta tag i mitt romanprojekt som legat lite halvfärdigt sedan drygt ett år? Ska jag skriva fler noveller och delta i tävlingar? Eller ska jag börja på en annan barnbok, som jag har idéer till? Eller ska jag till och med skriva vidare på den där deckaren på egen hand?
Din utmaning för fjärde veckan: Fatta ett beslut att välja ett av alternativen och välja bort de övriga!
Inför varje vecka föreslår jag några resurser och metoder för att utföra veckans uppgift och i kommentarerna här på bloggsidan är alla välkomna att dela ytterligare resurser, metoder, tankar och erfarenheter som vi använder för att hjälpa oss att komma vidare i valprocessen. På så sätt kan vi tillsammans bygga upp en resursbank att hämta hjälp ur i kniviga valsituationer.
Huvud och mage hänger ihop
Det känns som att vi i de flesta beslut i praktiken kombinerar magkänsla och rationella metoder. Om allt känns likvärdigt efter att ha vägt och viktat olika alternativ mot varandra, kanske det får bli känslan som får avgöra. Eller om jag från början känner mig starkt dragen till något visst alternativ kanske jag gör en rationell analys för att inte riskera att ryckas med utan någon faktaförankring. Att bli medveten om sina styrkor och svagheter är ett första steg i att få en mer all-round-bearbetning av sina beslutsprocesser. Och att ha med såväl hjärna som hjärta i sitt beslutsfattande.
Att låta tärningen eller FB-grupper fatta besluten
Jag tänkte under utmaningens sista vecka nämna några mer ovanliga beslutsmetoder. Kasta krona och klave eller slå en tärning för att fatta ett beslut kanske många av oss har gjort vid något tillfälle, när alla andra utvägar är uttömda. I den bästa av världar kan detta fungera genom att jag gör mig uppmärksam på mina reaktioner på slumpens val. Om tärningens beslut känns som en lättnad, så blir det en bekräftelse på att beslutet är i samklang med min magkänsla. Och om tärningens beslut inte känns bra, om jag vill rulla den igen för att få ett bättre resultat, så ger också det en fingervisning om vad jag egentligen vill.
Ett annat sätt att få hjälp med att fatta beslut är att fråga andra till råds. Detta vara svårt om jag inte gillar råden men inte vill såra rådgivaren eller om folk ger motstridiga råd, ja, listan kan bli lång. Numera finns det facebookgrupper med tusentals medlemmar som har till sin enda uppgift att fatta beslut åt gruppens medlemmar. Man postar sin fråga och så röstar folk om vilket beslut de föredrar. På så sätt kan man hitta socialt stöd och råd utan att känna sig personligt uppbunden.
Ta beslut genom armstyrka?
Intuitionen är ju tätt sammankopplad med kroppen. Jag vill nämna en beslutsmetod som bygger på våra rent kroppsliga sensationer. Du behöver en partner för den här övningen. Börja med att du håller upp ena armen i luften och håller emot så mycket du kan när din partner försöker dra ner den. Låt sedan partnern ställa några enkla ja/nej-frågor , t ex ”Heter du Erica?” och när du svarar på frågan ska hen försöka dra ner din arm. Om ditt svar är falskt kommer din armstyrka att försvagas, medan om svaret är sant så har du lättare att hålla emot. När ni har testat att detta fungerar, låt din partner ställa beslutsfrågorna: ”Vill du välja alternativ A?”, ”Vill du välja alternativ B?” etc. Du svarar efter bästa förmåga medan partnern försöker dra ner din arm och du försöker hålla emot. Notera när du är som starkast och när du är som svagast. Detta är de bästa respektive sämsta beslutsalternativen. Fråga mig inte varför eller om detta fungerar som en tillförlitlig metod. Men testa gärna och berätta hur det gick!
Har du valt?
Hur gick det, har du fattat ett beslut i den fråga som du bestämde dig för under den första av utmaningens fyra veckor? Känner du dig nöjd med processen? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarerna!
Inför varje vecka föreslår jag några resurser och metoder för att utföra veckans uppgift och i kommentarerna här på bloggsidan är alla välkomna att dela ytterligare resurser, metoder, tankar och erfarenheter som vi använder för att hjälpa oss att komma vidare i valprocessen. På så sätt kan vi tillsammans bygga upp en resursbank att hämta hjälp ur i kniviga valsituationer.
Din utmaning för tredje veckan: Utvärdera alternativen med hjälp av intuitiva metoder.
Ju snabbare vi behöver fatta ett beslut, desto mer förlitar vi oss på vår intuition. Vad är intuition egentligen? Inget mystiskt hokus pokus. Men inte heller reducerbart till rationellt tänkande.
En schackmästare som intuitivt och utan att behöva tänka efter vet vilket drag som är i det rätta i en pågående schackmatch är ingen trollkarl utan en väldigt erfaren schackspelare. Han eller hon ser inte längre de enskilda pjäserna eller behöver tänka igenom alla de olika enskilda drag som kan göras i en viss situation, utan hen ser hela brädet som ett enda mönster som hen känner igen efter att ha spelat tusentals matcher och vet därför intuitivt vilket drag som är det bästa i just denna situation.
En kirurg i världsklass sade en gång att en kirurg som inte opererar utifrån sin intuition är en dålig kirurg. Kunskapen och erfarenheterna ska sitta i fingerspetsarna och läkaren måste kunna veta på en bråkdels sekund vad hen ska göra i en kritisk situation, utan att behöva tänka efter och väga olika alternativ mot varandra.
Vi behöver inte vara världsmästare för att dra nytta av vår intuitiva kunskap om vår omgivning. Vi kan lära oss att lyssna på vår magkänsla och öva upp vår förmåga att ta till oss och lita på vad den säger.
Vår fantastiska hjärna
Vår hjärna är fantastisk och låter oss inhämta information från alla våra sinnen och på en detaljnivå som inte ens behöver passera vår frontallob, centrum för vårt rationella tänkande, utan går direkt till andra delar i hjärnan där känslor uppkommer och vi känner igen mönster sedan tidigare.
Vi kanske till exempel undermedvetet uppfattar små små muskelrörelser i minspelet hos en människa vi samtalar med, signaler vi känner igen från andra erfarenheter av människor som sedan har visat sig vara oärliga och utan att kunna förklara varför, får vi en magkänsla att vi inte ska lita på personen i fråga.
Sådana magkänslor ger oss kunskap som vi inte annars skulle ha tillgång till och i valet och kvalet mellan olika handlingsalternativ kan det vara bra att inte bara rationellt analysera situationen och alternativen, utan att stanna upp och känna efter och lyssna inåt till vad intuitionen – vår samlade outtalade livserfarenhet – säger.
Faror med intuitionen
Samtidigt kan intuitionen helt utan stöd av rationellt tänkande leda oss helt fel. Vi har trots allt begränsade erfarenheter och kan därför gå miste om intressanta alternativ. Våra känslor kan vara präglade av förutfattade meningar och vi kan ha en förkärlek för att hålla oss till välkända trygga mönster.
komplementerande metoder
En rationell beslutsmodell och en intuitiv beslutsprocess tycks komplettera varandra väl. Så, se framför dig de olika alternativen som du förra veckan har vägt och viktat emot varandra och lyssna inåt till vad din magkänsla säger dig. Känns något av alternativen olustigt, eller ger kanske något av alternativen dig en känsla av stort lugn? Hur känns det att prata om alternativen – bär det emot i något fall? Drömmer du om dem? Påminner de dig om något?
Inför varje vecka föreslår jag några resurser och metoder för att utföra veckans uppgift och i kommentarerna här på bloggsidan är alla välkomna att dela ytterligare resurser, metoder, tankar och erfarenheter som vi använder för att hjälpa oss att komma vidare i valprocessen. På så sätt kan vi tillsammans bygga upp en resursbank att hämta hjälp ur i kniviga valsituationer.
Din utmaning för andra veckan: Utvärdera alternativen med hjälp av rationella metoder.
Har du någon gång försökt hitta en speciell affär i ett stort köpcentrum utan att lyckas? Och när du äntligen hittar en orienteringskarta där affären finns utmärkt så saknas den lilla röda ”Du är här!”-pricken? Så frustrerande, för du har fortfarande ingen aning om hur du ska hitta affären eftersom du inte vet var du själv befinner dig i förhållande till den. Utan att veta var du är, kan du inte använda kartan.
Så tror jag det är också i livet i stort. För att kunna komma dit vi vill i framtiden måste vi först veta var vi befinner oss just nu. Därav förra veckans utmaning. Om du har följt utmaningen så har du vid det här laget en ganska klar orienteringskarta över ditt ”köpcentrum”.
På den orienteringskarta du har ritat upp har du valt ut flera potentiellt intressanta affärer; du har kollat upp var de ligger, deras prisnivåer, deras utbud, mm. Du vet dessutom exakt var den röda pricken är, det vill säga var du befinner dig och hur din livssituation ser ut just nu. Du befinner dig i ett gott utgångsläge föRr att övergå till att börja utvärdera vilken av affärerna du omsider ska välja att handla från.
Den rationella beslutsmetoden
Den här veckan ska vi utvärdera alternativen med hjälp av rationella metoder. Det vanligaste och enklaste sättet är att för varje alternativ skriva en för- och emot-lista, två spalter där en har ett plustecken och den andra ett minustecken som rubrik, och sedan lista för- och nackdelar för respektive alternativ. Sedan väljer man det alternativ som verkar ha flest plustecken och minst antal minustecken. Men det kan lätt bli fel. Olika plus- eller minustecken kan ha olika tyngd. Om jag söker jobb kanske det inte är självklart att löftet om tillgång till tjänstebil i ett av alternativen väger upp nackdelen att jag då måste flytta till Arvidsjaur och familjen kan inte flytta med.
Ett sätt att nyansera för- och emot-listan är att göra en tabell där du skriver de olika alternativen längs ena axeln och längs den andra axeln listar du kriterier som är viktiga för dig. Sen ger du ett siffervärde mellan 1 och 5 till alla rutor i tabellen. För extra tungt vägande kriterier kan du ge ett siffervärde mellan 2 och 10 istället. Sen multiplicerar du sifforna för varje alternativ för sig (inte adderar!). På så sätt får du en (kanske överraskande) slutprodukt som kan ge en fingervisning om hur alternativen står sig i förhållande till varandra och vad du önskar få ut av dem.
För att få det mesta ut av beräkningarna bör du allra först lägga krut på att tänka igenom och formulera dina kriterier och värderingar. Gör sedan tabellövningen och se vad resultatet blir! Om du har många alternativ, ta de tre med de högsta resultaten och väg dem emot varandra i en ny tabell med mer finstämda kriterier.
Ett exempel
Här är mitt provexempel där jag utvärderar fyra möjliga framtida boendeorter.
Alternativ/kriterier
Behagligt klimat
Låga levnads-omkostnader
God livskvalitet
Meningsfulla sociala sammanhang
Bra ställe att bli gammal på.
Produkt
Bo på M
5
4
5
2
4
800
Bo i L
2
1
3
3
4
72
Bo i A
2
5
4
1
1
40
Bo i F
3
1
5
4
3
180
Förbluffande stora skillnader! Jag tar med mig resultatet och kommer att plocka fram det igen i fjärde veckan då det är dags att göra en sammanfattande avvägning för att kunna fatta ett beslut.
Vad är din favoritmetod för att på ett logiskt och rationellt sätt utvärdera och väga olika alternativ mot varandra? Dela i kommentarerna och låt oss bygga upp en kunskapsbank. De intuitiva metoderna griper vi oss an nästa vecka.
Inför varje vecka föreslår jag några resurser och metoder för att utföra veckans uppgift och i kommentarerna här på bloggsidan är alla välkomna att dela ytterligare resurser, metoder, tankar och erfarenheter som vi använder för att hjälpa oss att komma vidare i valprocessen. På så sätt kan vi tillsammans bygga upp en resursbank att hämta hjälp ur i kniviga valsituationer.
Jag hoppas du vill vara med!
Välj en valsituation i ditt liv och identifiera de olika alternativen
Uppgiften låter kanske enklare än den är.
Fundera över alla små och stora vägkorsningar du står inför i livet, alltifrån huruvida du ska färga håret blått, blont, svart med orange slingor eller låta det ha kvar sin naturliga färg till om du ska säga upp dig från jobbet för att starta ett eget nischat företag där du säljer kökshanddukar med handbroderade livsbejakande citat av Nietzsche, eller kanske bara byta arbetsgivare.
Välj en av dem där det känns rimligt för dig att fatta ett beslut inom en månad och där du känner att du kan leka en allvarsam lek med att utforska olika sätt att komma fram till ett beslut om vad du ska välja och vad du ska välja bort.
Nästa steg är att identifiera vilka de olika valalternativen är. Står valet mellan att jobba kvar på ditt nuvarande jobb och att starta eget broderiföretag för Nietzschecitat? Eller står valet mellan att jobba kvar och att säga upp dig, no matter what? Eller står valet kanske mellan att jobba kvar, att söka nytt jobb (hos arbetsgivare Acme) och att starta eget (inom nischen onlinebarnvakter)? Undvik vagheter. Formulera dina valmöjligheter så precist som möjligt. Först då blir det praktiskt möjligt att utvärdera dem.
Tänk dig en bukett rosor där varje ros innebär en möjlig framtid. För att kunna stå där med en enda ljuvlig oskadd ros den 1 december, behöver du kunna plocka bort de andra rosorna med viss precision.
Så ta dig tid till att identifiera rosorna, även om de har taggar som du sticker dig på under processen.
Ju mer jag tänker på att välja och att välja bort desto mer frågor och funderingar väcks hos mig kring väljandets komplexitet och jag kan förlora mig länge i det fria och det existentiella valets filosofiska djuphavsgravar. Inläggen på FB-gruppen Att bli frihar gett så många exempel och aspekter på väljandet att jag känner att jag inte vill släppa detta tema riktigt än.
Innebär att välja alltid att jag måste kompromissa?
Vad är en kompromiss? Är det att ingen blir riktigt nöjd? Är det att ingen av mina viljor blir riktigt tillfredsställd? Så här säger Wikipedia:
En kompromiss är ett beslut som syftar till att genom förhandling tillfredsställa flera parter i en intressekonflikt, genom att balansera för- och nackdelar för de inblandade. […]
En kompromiss kan innebära att man ger upp en del av sina krav för att få igenom andra. […]
Poängen med en kompromiss är alltså att flera parter ska bli tillfredsställda genom att man uppnår en lösning som inte är någondera partens ideala lösning, men som alla kan leva med.
Win-win-lösningar
Men jag skulle önska att kompromisslösningar bleve ett andrahandsval som bara vore aktuellt om ingen win-win-lösning är möjlig att hitta. Win-win är ett helt annat tänkesätt. Kompromisser bygger på att det finns ett ändligt antal resurser och att vi måste slåss, konkurrera eller förhandla för att få rättvis tillgång till dem. Win-win-mentaliteten bygger istället på att resurserna inte är ändliga utan oändliga eller förnyelsebara och att de räcker till oss alla så att vi kan vara generösa mot varandra. Målet är att hitta en lösning som alla parter tycker är en riktigt bra lösning. Det kanske inte är den ideala lösningen man hade i åtanke från början, utan en ny sorts lösning som också är ideal, fast på ett annat oväntat sätt.
Valsituationer: win-win kontra kompromiss
Hur kan detta appliceras på valsituationer?
Ett exempel: Jag älskar att göra med lera och jag skulle vilja sitta med det en hel dag och kväll nu under veckan. Men jag är också uppbokad varje dag med olika saker så om jag ska få obruten tid att jobba med lera så måste jag göra avkall på någonting annat. En kompromiss vore att göra med lera bara en liten stund och förkorta tiden för att träffa en vän i motsvarande grad. Frustrerande för både lerlekandet och vänskapsrelationen. En win-win-lösning skulle kunna vara att bjuda in vännen till en skaparkväll med te och lera (eller hennes eget val av skapande). Då får båda önskningarna full uppmärksamhet och full tid.
Ytterligare ett exempel: Ska jag välja att ägna helgen åt person A eller person B och riskera att göra en av dem besviken? En kompromisslösning skulle kunna vara att dela upp helgen mellan dem, med risken att ingen blir riktigt nöjd och jag själv går och känner mig sliten och med dåligt samvete åt bägge hållen. En win-win-lösning skulle kunna vara att person A gör en självständig aktivitet så att jag helhjärtat kan ägna mig åt person B och så vice versa en annan helg. Eller att vi hittar en gemensam aktivitet där alla tre kan delta. Eller att helgen som begrepp avdramatiseras så att tid i veckan blir lika värdefullt som tid att ses på.
Vad har du för exempel eller funderingar kring väljande som kompromiss eller win-win? Dela gärna i kommentarerna både här på bloggen och i FB-gruppen Att bli fri!
Snälla Snilla – alias Snällhetssabotören. Snälla Stina har inga egna behov, annat än att bli uppfattad som snäll, och hon tycker inte att jag ska ha några egna behov heller utan helt fokusera på att vara andra till lags. Vad jag vill kommer i sista hand.
Perfekta Pia – alias Perfektionisten. För Perfekta Pia blir ingenting någonsin tillräckligt bra för att visa upp för en kritisk omvärld. Jag blir aldrig riktigt färdig att ta nästa steg.
Ivriga Inga – alias Splittraren. Ivriga Inga ser möjligheter överallt och flyger som ett överstimulerat bi från den ena blomman till den andra utan att ta sig tid att suga upp nektar någonstans. Jag splittrar min energi.
Stackars Stina – alias Offerkoftan. Det är alltid synd om Stackars Stina och hon har alltid goda ursäkter för varför hon inte går vidare eller blir färdig. Stackars mig, jag kan ju inte hjälpa att alla /omständigheterna är emot mig.
Jante Jantelag – behöver ingen närmare presentation. Inte ska väl jag… Jante Jantelag talar till min rädsla. Vem är väl jag att förhäva mig och tro att jag är något.
Trisse Upptrissare – alias Maximeraren. Det är mycket just nu. Och allt ska göras på ett optimalt och effektivt sätt med bästa resultat. Trisse Upptrissares tilltro till min simultankapacitet är oändlig och han tycker att jag mycket väl i en och samma stund kan delta i ett möte via Zoom, svara på mail i telefonen, planera eftermiddagens kurs i huvudet och motionera benen genom diskreta tåhävningar. Tills jag kollapsar vill säga; då slinker han undan med svansen mellan benen.
En självsabotör har alltid en orsak till sin existens. Mina mest ljudliga sabotörer känns i alla fall djupt rotade i min uppväxt och den självkänsla eller brist på självkänsla som jag har utvecklat under livet. Om jag djupt inne känner att jag inte förtjänar att lyckas så kommer jag på ett subtilt sätt att försöka se till att jag inte lyckas. Så att förändras handlar inte bara om att justera yttre beteenden eller medvetna tankar, utan är mycket mer genomgripande än så. Det är därför det kommer att ta tid att förändras.
Jag behöver ta mig tid till självreflektion och till att observera mina tankar och mitt beteende så att jag bättre förstår mina underliggande behov, önskningar och rädslor.
Jag tror att det är viktigt att inte göra för mycket på en gång utan att förändra en liten sak i taget. För varje liten förändring jag lyckas med växer min självkänsla och min observationsförmåga finslipas. När jag lär mig att känna igen en självsabotör lär jag mig samtidigt något om hur jag gör för att känna igen självsabotörer generellt och kan börja förändra mina mönster så sakteliga.
Testa dig själv i följande quizz som jag har satt ihop!
Mitt rationella jag (den sida av mig som säger att jag ska träna, skriva regelbundet och planera mitt arbete) står ofta i konflikt med den sida av mig som vill skjuta upp till sista minuten, slippa träna och visst aldrig får tid att skriva. Det verkar som att det finns något inuti mig själv som vill sabotera för mig, en liten röst som inte vill att jag ska lyckas.
Fast underligt nog tycks rösten samtidigt vilja skydda mig från att misslyckas. Genom att peka på alla tänkbara otäcka konsekvenser av att sticka ut näsan och försöka mig på något, blir jag rädd för att ta risken att misslyckas och därmed frånsäger jag mig också alla chanser att lyckas.
Självsabotörerna är egentligen inte onda eller illvilligt inställda till mig, snarare tvärt om. De vill skydda mig och vill helst av allt bädda in mig i bomull så att jag stannar i min bekvämlighetszon. Mitt undermedvetna vill skydda mig från att bli ledsen och besviken, ja, från vad helst det är jag är rädd för ska hända. Men samtidigt medför det att jag går miste om möjligheten att förändras och övervinna mina rädslor. Paradoxalt!
Om jag skulle träna och äta rätt och bli stark och smal och hälsosam, vad skulle det ställa för ökade krav på mig? Då kanske jag känner att jag måste prestera mer? Är det inte tryggare att ha den lilla övervikten, eller det lilla ryggonda att skylla på? Och så äter jag chokladkakan istället för att göra mina armhävningar… Genom mina tankar och mina beteenden saboterar jag för mig själv.
Om jag aldrig riktigt tar mig tid att skriva på min bok regelbundet så blir den ju aldrig färdig och då utsätter jag mig inte heller för risken att bli totalt sågad och nedgjord som författare. Om jag aldrig visar vad jag har skrivit för någon kan jag fortfarande behålla självbilden av att jag skriver bra. Men jag kan inte få självbilden bekräftad. Att få den bekräftad innebär per automatik att jag också tar risken att få den falsifierad, och det kan göra ont.
Min självsabotör Perfekta Pia säger att jag inte får lämna ifrån mig min text för den är inte tillräckligt bra än. Fast för henne kommer den aldrig att bli tillräckligt bra… Ivriga Inga å andra sidan distraherar mig med flera nya fantastiska idéer till skrivprojekt som jag bara måste börja skriva på, så att inget av dem någonsin blir färdigskrivet. Snälla Snilla låter alla andras behov gå före och aldrig blir det väl då någon tid över för mig att skriva på min egen bok. Stackars mig, inskjuter Stackars Stina, det är i alla fall inte mitt fel att det inte blir någon bok.
Mina självsabotörer arbetar på olika fronter, och ibland samarbetar de.
Men när jag väl ser dem och deras välmenande försök att skydda mig, så blir det lättare för mig att välja fristående från deras röster. Det svåra är just att se dem och upptäcka mina självdestruktiva mönster, i tankar och beteenden.
