Kategorier
Att bli fri Skrivande

Identitetskris

När livet tar nya vägar, antingen av eget val eller omständigheternas, kan det kännas som att man kommer i en identitetskris. Vem är jag nu? Är jag akademiker eller författare? Är jag anställd eller företagare? Dotter eller mamma till min mamma?

Vad som konstituerar min identitet är en fråga som filosofer har diskuterat i århundraden. Alltså inget jag kan lösa i ett kort blogginlägg! Men kanske det handlar om en kombination av uppväxt, erfarenheter, värderingar, relationer, gjorda val, fysisk och social omgivning, gener och kropp i ständig förändring och utveckling kring en relativt konstant kärna. Vad tror du? Lämna gärna en kommentar och berätta så kan vi lära av varandras perspektiv!

Efter att ha bott i Kenya i några år när jag var liten fick jag något av en identitetskris när vi flyttade tillbaka till Sverige. Jag ville ju inte bo i Sverige utan ville åka hem till Afrika igen, till mina vänner och värmen. Jag var minst sagt förgrymmad på mina föräldrar som valt att inte stanna kvar en period till som lärare på KSTC, Kenya Science Teacher’s College, ett SIDA-projekt på 1960-talet. Kanske är det från denna tid min rastlöshet och mitt ständiga letande efter att känna att jag är hemma på riktigt härstammar.

I min novell ”Leka afrikaner” har jag beskrivit ett barndomsminne från denna tid, när vi barn försökte förvandla oss till riktiga afrikaner genom att använda oss av lera…

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Att bli fri Skrivande Uncategorized

Att gå från akademiskt skrivande till skönlitterärt

Efter att under tjugo år ha gått från nydisputerad oerfaren religionsfilosof till garvad docent finner jag mig återigen börja från noll.

Min nybörjarroll: skönlitterär skribent

Brytningspunkten mellan att skriva akademiska texter och att skriva fiktiva fritt skapade skönlitterära texter känns förvirrande. I den första rollen har jag en lång lista publikationer och kan luta mig tillbaka mot en självskriven auktoritet. Det är en roll jag känner mig trygg och hemma i.

I min nya roll som skönlitterär författare är jag nybörjare igen och det känns svårt. Det är så lätt att fastna i gamla mönster och inte våga släppa taget om det som känns tryggt och välbekant. Det är inte så lätt att vara den som vet minst, den som måste be om hjälp.

Men jag längtar efter att skriva fritt och kreativt. Skönlitterärt. Fantasifullt. Slippa tänka på referenser och fotnötter, belägg och argument. Det akademiska skrivhantverket är kringgärdat av regler och jag kan känna mig som en rastlös hund instängd i en minimal rastgård. Jag vill sträcka ut mina ben och springa fritt mot horisonten.

Så nu har jag bestämt mig för att ta mitt kreativa skrivande  på allvar och har i år fått fyra noveller antagna för publicering. Två av dem släpptes i början av september.

Jag vågar.

Jag känner mig både rädd och osäker. Men mest av allt känner jag en stor lust och glädje i friheten att få uttrycka mig som jag vill!

Vad jag vill dela med mig av till dig som vill förändras:
  • Om du vill förändra din invanda roll så var beredd på att du kommer att möta både inre och yttre motstånd mot att lämna din gamla roll.
  • Tänk inte ens tanken att du måste vara perfekt i din nya roll.
  • Det är okay att vara nybörjare: ställ frågor och be om hjälp.
  • För att bli fri behöver du ibland slå dig fri från sådant som du vill bli fri ifrån. Mer om detta i nästa blogginlägg.
Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Fuerte ”Karneval”

I lördags kom mailet jag väntat så länge på, ända sedan i mars då jag skickade in mitt bidrag till Fuertes novelltävling med tema ”Karneval”.

Min novell, ”Zombienatt” är bland de vinnande bidragen och kommer att publiceras i karnevalsantologin. Jippi.

Fyra noveller antagna under loppet av ett halvår känns riktigt bra och är en enorm sporre för mig att fortsätta skriva och skriva om och ta det jag gör på allvar. Jag älskar ju att laborera med texter och finputsa för att få dem bättre.

Nu senast gick jag till exempel upp vid fyratiden (vem kan sova i denna augustihetta) och började fila på en dikt på engelska för att få till exakt rätt ord och formuleringar. Vid elva på förmiddagen stod jag fortfarande kvar och lekte med orden och kände mig rätt nöjd med resultatet. Och hungrig.

Vad händer i övrigt i mitt skrivarliv? Jo, jag har lämnat ut mitt barnboksmanus, ”Flickan som ropade lejon” till några testläsare och hoppas få god och matnyttig respons från dem framemot slutet av september.

Jag har också under sommaren skrivit ett kapitel om ”Embodied learning” till en e-bok med arbetsnamnet ”SuperLearner Playbook”. Den väntas komma ut mot slutet av augusti och säljs via Amazon.

Och första helgen i september, vid Skånes litteraturfestival, sker releasen av de båda antologierna från Aritons förlag som jag medverkar i. Fullt upp med andra ord.

Jag tror att jag har ytterligare fem inlämnade bidrag som jag väntar att få besked om. Tänk om något av dessa också skulle bli antaget… Då får jag väl hybris.

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Deadlines och jättar

Ja, jag hann skicka in mitt bidrag till Pandas novelltävling med temat ”What’s your story?”! Pojken och jätten kallade jag min berättelse som utspelar sig på en låst psykiatrisk avdelning.

Cormoran - Project Gutenberg eText 17034

The giant Cormoran was the terror of all the country-side.

From The Project Gutenberg eBook, English Fairy Tales, by Flora Annie Steel, Illustrated by Arthur Rackham

http://www.gutenberg.org/etext/17034
Källa: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=562871

Deadlines är något jag jobbar bra med. Utan en deadline har jag ibland svårt att avsluta arbeten, att göra det där lilla extra, finslipa, ta mig ut ur min bekvämlighetszon och anstränga mig så att det känns. Jag tror att det är lättare för mig att låta ett arbete vara oavslutat för då vet jag att det skulle kunna bli bättre, jag har bara inte slutfört det än. Men om jag verkligen gör allt vad jag kan för att åstadkomma en bra text och det skulle visa sig att den ändå inte räcker till, då har jag ingen ursäkt, då är jag helt enkelt inte tillräckligt bra än på att skriva. Och det är ju inte så roligt att inse…

Därför är deadlines bra för mig. De får mig att sätta en gräns för mitt arbete, avsluta det och skicka in det i befintligt skick och släppa min perfektionismångest. Jag skriver inga perfekta texter. Men jag vill bli bättre på att skriva och det blir jag bara genom att fortsätta att skriva och släppa mina texter fria. Genom den respons jag får kan jag lära mig och utvecklas i mitt fortsatta skrivande.

Min nästa deadline är den 1 augusti, då jag tänker skicka in mitt bidrag till en novelltävling med tema ”Paus”, som blir en glimt från en dystopisk framtid.

Jag har förresten ytterligare en deadline i sommar: jag ska till en religionsfilosofisk introduktionsbok färdigställa ett kapitel med temat ”Filosofi, religion och embodiment”.

Dela eller gilla detta innehåll: