När livet tar nya vägar, antingen av eget val eller omständigheternas, kan det kännas som att man kommer i en identitetskris. Vem är jag nu? Är jag akademiker eller författare? Är jag anställd eller företagare? Dotter eller mamma till min mamma?
Vad som konstituerar min identitet är en fråga som filosofer har diskuterat i århundraden. Alltså inget jag kan lösa i ett kort blogginlägg! Men kanske det handlar om en kombination av uppväxt, erfarenheter, värderingar, relationer, gjorda val, fysisk och social omgivning, gener och kropp i ständig förändring och utveckling kring en relativt konstant kärna. Vad tror du? Lämna gärna en kommentar och berätta så kan vi lära av varandras perspektiv!
Efter att ha bott i Kenya i några år när jag var liten fick jag något av en identitetskris när vi flyttade tillbaka till Sverige. Jag ville ju inte bo i Sverige utan ville åka hem till Afrika igen, till mina vänner och värmen. Jag var minst sagt förgrymmad på mina föräldrar som valt att inte stanna kvar en period till som lärare på KSTC, Kenya Science Teacher’s College, ett SIDA-projekt på 1960-talet. Kanske är det från denna tid min rastlöshet och mitt ständiga letande efter att känna att jag är hemma på riktigt härstammar.
I min novell ”Leka afrikaner” har jag beskrivit ett barndomsminne från denna tid, när vi barn försökte förvandla oss till riktiga afrikaner genom att använda oss av lera…