skrivande – Erica Appelros

Att frigöra sig från gamla mönster

När jag nu kastar mig ut som skönlitterär författare är det härligt att få leka med orden. Men jag möter också motstånd. Mestadels kommer motståndet inifrån mig själv. Kan jag verkligen göra det här tillräckligt bra? Är det inte säkrast att bli vid min läst och skriva inom den genre som jag behärskar, vetenskapliga artiklar och böcker?

Vissa saker går av sig själv och helt plötsligt har en text jag har skrivit blivit torr och tråkig, för att jag glömmer bort att utanför akademin är det inte fult att vara personlig och känslomässigt engagerad.

Spindelnätet som vill hålla mig fast i mina gamla invanda roller och vanor har många trådar:

Rädslan för att misslyckas med det nya och tappa ansiktet.
Otryggheten i att inte veta riktigt hur jag ska göra.
Det pinsamma i att vara den som behöver be om hjälp och fråga om de mest grundläggande saker, istället för att vara den som alltid vet och kan ge svar.
Oviljan att överge tryggheten i det invanda och bekväma, det jag verkligen kan.

Det är inte alltid lätt att slita sig loss. Men frihet är inte lätt. Ska inte vara lätt.

Vad jag vill dela med mig av till dig som vill frigöra dig från gamla mönster:

Det du vill frigöra dig ifrån kan vara klibbigt som ett spindelnät och kan hålla dig lika fast som en väl inspunnen fluga: underskatta inte dess attraktionskraft.
Identifiera och namnge trådarna i spindelnätet så blir du mer medveten om när de drar i dig.
Den klibbigaste tråden tror jag är rädslan för att misslyckas. Se dina rädslor i ansiktet istället för att ducka för dem. Mer om detta i nästa blogginlägg.

Spindelnät i gryningsdagg.
Foto: CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=103323

Dela eller gilla detta innehåll:

Att gå från akademiskt skrivande till skönlitterärt

Efter att under tjugo år ha gått från nydisputerad oerfaren religionsfilosof till garvad docent finner jag mig återigen börja från noll.

Min nybörjarroll: skönlitterär skribent

Brytningspunkten mellan att skriva akademiska texter och att skriva fiktiva fritt skapade skönlitterära texter känns förvirrande. I den första rollen har jag en lång lista publikationer och kan luta mig tillbaka mot en självskriven auktoritet. Det är en roll jag känner mig trygg och hemma i.

I min nya roll som skönlitterär författare är jag nybörjare igen och det känns svårt. Det är så lätt att fastna i gamla mönster och inte våga släppa taget om det som känns tryggt och välbekant. Det är inte så lätt att vara den som vet minst, den som måste be om hjälp.

Men jag längtar efter att skriva fritt och kreativt. Skönlitterärt. Fantasifullt. Slippa tänka på referenser och fotnötter, belägg och argument. Det akademiska skrivhantverket är kringgärdat av regler och jag kan känna mig som en rastlös hund instängd i en minimal rastgård. Jag vill sträcka ut mina ben och springa fritt mot horisonten.

Så nu har jag bestämt mig för att ta mitt kreativa skrivande på allvar och har i år fått fyra noveller antagna för publicering. Två av dem släpptes i början av september.

Jag vågar.

Jag känner mig både rädd och osäker. Men mest av allt känner jag en stor lust och glädje i friheten att få uttrycka mig som jag vill!

Vad jag vill dela med mig av till dig som vill förändras:

Om du vill förändra din invanda roll så var beredd på att du kommer att möta både inre och yttre motstånd mot att lämna din gamla roll.
Tänk inte ens tanken att du måste vara perfekt i din nya roll.
Det är okay att vara nybörjare: ställ frågor och be om hjälp.
För att bli fri behöver du ibland slå dig fri från sådant som du vill bli fri ifrån. Mer om detta i nästa blogginlägg.

Några av mina vetenskapliga publikationer.

Dela eller gilla detta innehåll: