Etikett: skrivande

Kategorier
Kreativitet Skrivande

Skrivlogg 7 februari 2021

Nu är det dags igen. En hel vecka har flugit förbi. Själv har jag dock inte flugit någonstans, utan biter mig fast i mitt bergsnäste ovan Funchal. Jag sitter vid öppen altandörr och hör hundarna skymningsskälla medan solen, som är dold bakom mörka moln, bländar mig med sina sneda stålar via havsytans spegel. Jag känner mig lycklig.

Grannens katt uppvaktar mig understundom med råtthuvuden utanför ytterdörren. En och annan inälva händer det också att jag hittar. Jag tänker att det är välment från kattens sida, men ryser ändå när jag kastar iväg kadaverdelarna ner på grannens vildvuxna avokadoträdstomt och efteråt tvättar jag händerna lika noga som vore det Covid19-virus jag försökte tvätta bort.

Ibland när jag är ute och går hör jag undulater kvittra från balkonger och verandor. Här kan fåglarna bo ute året runt. Ingen nedskräpning inomhus, inga allergener i sovrummet. Tänk att ha en stor voljär med undulater på verandan… Det finns många drömmar kvar att uppfylla! Underbart.

Undulater. Nyfikna, pigga, intelligenta, uppfinningsrika, individualistiska och sällskapliga varelser. Ett gott sällskap för en befryndad människa.

Om inte många minuter faller mörkret. Men först njuter jag av solnedgångens varma förlåtande färger i rött, orange och gult och håller tummarna för att de mörka, nu orangetunga, molnen behåller sin väta i himlen och inte släpper lös den över mitt trasiga tak.

Jag stänger dörren och tänder mina lampor.

Det är kväll.

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Skrivlogg 11 januari 2021

Jo, jag ska fortsätta på egen hand med min deckare. Och med ett hemligt skönlitterärt projekt. Och med ett populärvetenskapligt skrivprojekt. Blir det för mycket nu? Jag har ju  mycket annat för mig i livet… Men allt annat jag gör, gör jag delvis för att få möjlighet att skriva, så skriva ska jag göra. Oavsett vad.

Mitt populärvetenskapliga skrivprojekt ska jag börja med i januari och avsluta under maj. Jag har tanken att skriva en serie kortare böcker med gemensamt tema ”Philosophy of (real-)life” och olika underteman, som decision-making eller cleaning eller religion. Jag tror det skulle kunna bli både intressant och användbart.

Mitt hemliga projekt har legat i malpåse ett år vid det här laget och det är dags att avsluta det. Under sommaren ska jag skriva klart och skicka in för bedömning före september.

Min deckare, slutligen, ska jag skriva på närhelst jag får lust och om inte förr så ska jag fokusera på den från september och framåt och ha den färdig innan 2022 års utgång. 2021 ska jag ha skrivit en synopsis och ha karaktärerna färdiga med kött och blod och alla neuroser på papper.

En sak till. Jag vill skriva en vetenskaplig artikel om dans och religionsfilosofi som tar vid där mitt kapitel i den nya introduktionsboken om religionsfilosofi slutar.

Jag önskar mig lycka till!

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Skrivlogg 21 december 2020

Idag är det vintersolstånd och årets kortaste dag.

Eller längsta natt.

Samma sak, säger du?

Inte helt och hållet, säger jag.

Också en aldrig så kort dag är en dag. Solen skiner, om än bakom en igenmulen himmel. Ljuset råder och vi kan se varandra. Vad som kommer efter årets kortaste dag förblir osagt.

Natten däremot är svart. Ser vi så ser vi dunkelt och i mörkret är alla katter grå. Vän blir fiende och fiende vän. Och om årets längsta natt någonsin tar slut förblir osagt.

Ord är aldrig oskyldiga.

Johannes av korset skrev om själens mörka natt, trots att han aldrig besökt nordens svarta midvinterblot. Men har själens mörka natt en ände? Vänder natten mot dag som vintern mot vår? Ingen vet.

Kanske det någonstans någon gång fanns en Johanna av korset som istället dansade själens kortaste dag?

Så länge musiken ljuder och kroppen dansar greppar jag de sista strålarna av dagsljus och önskar:

Må dag följa dag.

Må dansen dansa mig in i solens brännglas.

Må mina ögon inte förblindas av ljuset till nattens svärta.

Natt över Funchal
Natten faller över Funchal, Madeira.
Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Skrivlogg 1 december 2020

Jag har fått höra att det är bra att föra en skrivlogg. Och när jag tänker efter startade jag den här hemsidan just för att skriva om mitt skrivande: en skrivlogg!

Mina första blogginlägg handlar om våndan med att våga se mig själv som en författare. Sen har jag skrivit om mycket annat också, vilket jag tänker fortsätta med. Men åtminstone en gång i veckan ska jag föra min skrivloggbok och följa upp mitt skrivande, hur det har gått sedan sist, vad som är roligt och vad som är svårt. Nya projekt, gamla projekt, framgångar och motgångar, allt i en salig röra.

Just nu: Mitt barnboksmanus ”Flickan som ropade lejon” är redo att skickas iväg till förlag. Jag lovade mig själv för ett år sedan, då den inte vann Bonnier-Carlsens stora barnbokstävling – surprise surprise : ) – att jag skulle ägna ett år åt att revidera texten och sedan skicka in den i december. Nu är det december och jag har reviderat i flera omgångar, haft texten ute hos olika testläsare och reviderat igen. Nu känns texten mogen som en saftigt mjuk mango, och jag nänns inte peta mer i den och riskera att den förvandlas till snabbt ruttnande mangomos.

Vad jag nu har att göra är att formulera följebrev till förlag och naturligtvis att korrekturläsa texten. Och sedan ta gud i hågen och skicka iväg mitt manus. Och vänta några månader, eller mer…

Vad mer? Jo, jätteroligt är att jag har kommit med bland finalisterna i Joelsgården förlags tävling om att bli medförfattare till en deckare med Christina Gustavson. Jag väntar med spänning på resultatet av den andra gallringen som ska meddelas till jul.

Skulle jag få möjlighet att skriva en deckare tillsammans med Christina Gustavsson, så lär jag veta vad jag har att göra 2021. Om inte, så har jag val att göra: Ska jag ta tag i mitt romanprojekt som legat lite halvfärdigt sedan drygt ett år? Ska jag skriva fler noveller och delta i tävlingar? Eller ska jag börja på en annan barnbok, som jag har idéer till? Eller ska jag till och med skriva vidare på den där deckaren på egen hand?

Stora böcker
Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Att bli fri Skrivande

Att frigöra sig från gamla mönster

När jag nu kastar mig ut som skönlitterär författare är det härligt att få leka med orden. Men jag möter också motstånd. Mestadels kommer motståndet inifrån mig själv. Kan jag verkligen göra det här tillräckligt bra? Är det inte säkrast att bli vid min läst och skriva inom den genre som jag behärskar, vetenskapliga artiklar och böcker?

Vissa saker går av sig själv och helt plötsligt har en text jag har skrivit blivit torr och tråkig, för att jag glömmer bort att utanför akademin är det inte fult att vara personlig och känslomässigt engagerad.

Spindelnätet som vill hålla mig fast i mina gamla invanda roller och vanor har många trådar:

  • Rädslan för att misslyckas med det nya och tappa ansiktet.
  • Otryggheten i att inte veta riktigt hur jag ska göra.
  • Det pinsamma i att vara den som behöver be om hjälp och fråga om de mest grundläggande saker, istället för att vara den som alltid vet och kan ge svar.
  • Oviljan att överge tryggheten i det invanda och bekväma, det jag verkligen kan.

Det är inte alltid lätt att slita sig loss. Men frihet är inte lätt. Ska inte vara lätt.

Vad jag vill dela med mig av till dig som vill frigöra dig från gamla mönster:
  • Det du vill frigöra dig ifrån kan vara klibbigt som ett spindelnät och kan hålla dig lika fast som en väl inspunnen fluga: underskatta inte dess attraktionskraft.
  • Identifiera och namnge trådarna i spindelnätet så blir du mer medveten om när de drar i dig.
  • Den klibbigaste tråden tror jag är rädslan för att misslyckas. Se dina rädslor i ansiktet istället för att ducka för dem. Mer om detta i nästa blogginlägg.
Spindelnät i gryningsdagg.
Foto: CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=103323
Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Att bli fri Skrivande Uncategorized

Att gå från akademiskt skrivande till skönlitterärt

Efter att under tjugo år ha gått från nydisputerad oerfaren religionsfilosof till garvad docent finner jag mig återigen börja från noll.

Min nybörjarroll: skönlitterär skribent

Brytningspunkten mellan att skriva akademiska texter och att skriva fiktiva fritt skapade skönlitterära texter känns förvirrande. I den första rollen har jag en lång lista publikationer och kan luta mig tillbaka mot en självskriven auktoritet. Det är en roll jag känner mig trygg och hemma i.

I min nya roll som skönlitterär författare är jag nybörjare igen och det känns svårt. Det är så lätt att fastna i gamla mönster och inte våga släppa taget om det som känns tryggt och välbekant. Det är inte så lätt att vara den som vet minst, den som måste be om hjälp.

Men jag längtar efter att skriva fritt och kreativt. Skönlitterärt. Fantasifullt. Slippa tänka på referenser och fotnötter, belägg och argument. Det akademiska skrivhantverket är kringgärdat av regler och jag kan känna mig som en rastlös hund instängd i en minimal rastgård. Jag vill sträcka ut mina ben och springa fritt mot horisonten.

Så nu har jag bestämt mig för att ta mitt kreativa skrivande  på allvar och har i år fått fyra noveller antagna för publicering. Två av dem släpptes i början av september.

Jag vågar.

Jag känner mig både rädd och osäker. Men mest av allt känner jag en stor lust och glädje i friheten att få uttrycka mig som jag vill!

Vad jag vill dela med mig av till dig som vill förändras:
  • Om du vill förändra din invanda roll så var beredd på att du kommer att möta både inre och yttre motstånd mot att lämna din gamla roll.
  • Tänk inte ens tanken att du måste vara perfekt i din nya roll.
  • Det är okay att vara nybörjare: ställ frågor och be om hjälp.
  • För att bli fri behöver du ibland slå dig fri från sådant som du vill bli fri ifrån. Mer om detta i nästa blogginlägg.
  • Några av mina vetenskapliga publikationer.
  • Mina två första noveller publicerade.
Dela eller gilla detta innehåll: