Så ofta när jag har uppnått ett mål eller genomfört en förändring tar jag mig inte tid att glädjas över vad jag har åstadkommit. Utan att stanna upp för att njuta av skönheten och harmonien i det färdiga konstverket som mitt liv just då utgör skyndar jag raskt vidare mot nya mål.
Det är ju ambitiöst av mig. Men ack vad jag förlorar genom att inte stanna kvar en stund i glädjeruset av att ha lyckats med någonting. För att må bra behöver jag få fira och känna att jag kan vila i att ha nått dit jag vill. Om jag alltid jäktar vidare känner jag mig hela tiden otillräcklig. Jag skapar ständigt mitt liv, som en tavla, en bok eller en lerfigur, och vid vissa punkter i skapandet är det rätt att ta sig tid att beundra konstverket. När jag har njutit av anblicken en stund hittar jag säkert något som kan förbättras eller göras om och jag ger mig i kast med att knåda om leran eller måla över tavlan. Och så ser allt kaotiskt ut igen, som det gör i förändringen. Tills nästa punkt av harmoni och balans.
Balans. Som alltid handlar det om balans.
Att kunna glädjas över uppnådda mål och segrar utan att slå mig till ro där för alltid.
Att våga gå vidare mot nya mål och ambitioner utan att stressa eller känna mig pressad.
Vad jag vill dela med mig av till dig som vill stanna en stund i glädjen:
- Unna dig att glädjas över vad du har åstadkommit. Låt det ta tid.
- Hasta inte vidare på en gång.
