Ja, jag hann skicka in mitt bidrag till Pandas novelltävling med temat ”What’s your story?”! Pojken och jätten kallade jag min berättelse som utspelar sig på en låst psykiatrisk avdelning.
Deadlines är något jag jobbar bra med. Utan en deadline har jag ibland svårt att avsluta arbeten, att göra det där lilla extra, finslipa, ta mig ut ur min bekvämlighetszon och anstränga mig så att det känns. Jag tror att det är lättare för mig att låta ett arbete vara oavslutat för då vet jag att det skulle kunna bli bättre, jag har bara inte slutfört det än. Men om jag verkligen gör allt vad jag kan för att åstadkomma en bra text och det skulle visa sig att den ändå inte räcker till, då har jag ingen ursäkt, då är jag helt enkelt inte tillräckligt bra än på att skriva. Och det är ju inte så roligt att inse…
Därför är deadlines bra för mig. De får mig att sätta en gräns för mitt arbete, avsluta det och skicka in det i befintligt skick och släppa min perfektionismångest. Jag skriver inga perfekta texter. Men jag vill bli bättre på att skriva och det blir jag bara genom att fortsätta att skriva och släppa mina texter fria. Genom den respons jag får kan jag lära mig och utvecklas i mitt fortsatta skrivande.
Min nästa deadline är den 1 augusti, då jag tänker skicka in mitt bidrag till en novelltävling med tema ”Paus”, som blir en glimt från en dystopisk framtid.
Jag har förresten ytterligare en deadline i sommar: jag ska till en religionsfilosofisk introduktionsbok färdigställa ett kapitel med temat ”Filosofi, religion och embodiment”.