Jag är så glad att jag har vågat välja nya vägar i mitt liv ett flertal gånger: bostadsorter, yrken, utbildningar, relationer, intressen, hantverksfärdigheter. Livet blir mer spännande och uthärdligt när jag står i en ständig utveckling.
Det finns säkert de som är så lyckligt lottade att de finner förnöjsamhet i status quo. Så inte jag. Jag drivs på gott och ont av en inre rastlöshet och nyfikenhet att ge mig in på nya områden och lära mig nya färdigheter, insikter och kunskaper.
För att livet inte ska bli tråkigt behöver jag ständigt nya utmaningar och svårigheter att överkomma. Att börja om som nybörjare inom ett område är ett bra sätt att tillfredsställa detta behov!
Den nya väg jag ger mig in på nu är kanske en av de svåraste. Att som författare hävda att andra ska betala för att få läsa mina verk ligger inte för mig. Att sälja mina tjänster som handledare och coach är inte lättare. Skrivandet och coachandet i sig älskar jag. Men att sticka ut näsan och lämna ut mig till omvärldens potentiella förkastande känns obehagligt.
Jag väljer att våga sticka ut näsan!
Vad jag vill dela med mig till dig som vill våga välja:
- Att inte välja är också att välja. Våga göra ett aktivt val, välj bort, välj till.
- Mod är något man måste öva på. Genom att våga blir du modigare!
- Tiden tickar på oavsett, så varför inte göra slag i saken nu?
4 svar på ”Modet att våga välja”
Aaaaah precis!!
Tack som när jag frågar -ska du med på stan o ta en kopp kaffe?
Där o då börjar spänningen inom en, sen varar den ända tills man sagt tack o hej. Det är så många gånger jag bara tänkt ” ah, fake it till you make it” …men det mekar inte sej själv ihelldr. Vad är kärn rädslan i detta är väl individuellt. Iaf det är i görandet som det sker och då är det i görandet som ”jag” måste få syn på kärnan.
Det faller verkligen i rätt tid att finna nytt inuti tycker jag hösten ger så mycket liv. Kram
Ja, hösten är en bra tid då mycket händer under ytan som blir till nytt liv vad det lider. Så är det i naturen och så kan det också bli i oss! Låt oss försöka hitta våra kärnor och gränser, möta våra rädslor och leva! Jag känner mig uppmuntrad av dina erfarenheter och så kan vi lära av varandra. Kram
Just precis så, våga och mod till…
Jag har valt att hoppa på tåg som kört förbi mej. Men jag tänker att det är en annan sorts mod och våga när man själv startar upp något.
Våga och mod innebär ansvarstagande för mej som att jag måste ro saken i land när jag startat något jag vill. Om jag inte ror det i land kommer det konsekvenser som är dåliga. Sååå jag vågar inte. Alltså vill göra något tex fråga en arbkamrat om vi kan träffas o gå på stan ihop. Meeen om jag inte kan leva upp till att det blir trevligt osv …faller allt på mitt bord eftersom det va jag som bring it up in the first please. Fattar nån stans att det är feltänk men kommer inte över hindret.
Mina svårigheter vad sägs?!
Vänligen Anette
Ja, du, Anette, jag kan bara säga att du är inte ensam om att hamna i denna tankerundgång som du så levande beskriver. Jag kan känna igen mig i att det är mycket lättare när jag själv slipper ansvaret för att något ska bli lyckat.
Så utöver mod kanske människor som du och jag, som på den positiva sidan är väldigt ansvarstagande (!), också behöver öva på lättsamhet och på att fördela ansvaret på ett riktigt sätt.
Mitt ansvar för hur det går sträcker sig ju till exempel inte till att andras känslor och inställningar eller reaktioner skulle vara mitt ansvar. Det är en svår konst att dra gränsen mellan vad som är mitt och vad som är andras ansvar och ta 100% ansvar innanför gränsen och 0% ansvar utanför den!
Tack för att du vill dela med dig!