Kategorier
Identitet Kreativitet Skrivande

Skrivlogg 4 januari 2021

Min ängel för 2021 är Creativity.

Så passande.

Så härligt.

(Trodde jag.)

Förra årets ängel var Courage. Och mod tycker jag att jag har visat i stora mått. Jag har gjort mig synlig på nätet, via blog och facebook grupp, som publicerad författare, i webinarer och podcastintervjuer. Jag har skickat in ett bokmanus. Inte illa marcherat från att inte ens ha velat ha ett konto på facebook för något år sedan…

Och nu är det dags att värna om min kreativitet.

Värna tiden som behövs för att vara kreativ.

Det tar tid. Mycket tid. Ostörd tid. Ställtid. Omställningstid. Inställningstid. Flowtid. Paralystid.

Skriva.

Skulptera i lera.

Skapa kursinnehåll, föreläsningar, uppgifter.

Jag vill skapa.

Skapandets inspiration och besvikelsens frustration. Två ansikten på samma musa börjar jag misstänka. Som Janus, guden med två ansikten, som öppnar och stänger himlaljuset.

Eller kanske snarare som skogsrået som lockar så förrädiskt med inspirationens väna ansikte. Men när jag följer henne och hon snubblar till skymtar jag bakom det långa snärjande håret ett tomt svart hål där ryggen skulle varit. Hon saknar substans.

Jag är besviken.

Och i desperation föds kreativiteten. Alternativet är att sugas in i svärtan och tomheten i skogsråets förrädiska inre svarta hål. Men inte vill jag det.

Kreativitet är inte lätt.

Att föda(s) gör ont.

Måhända går jag under.

Födande kvinna i lera.
Bild: Födande kvinna i lera (Erica Appelros). Foto: Erica Appelros, 2020

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Skrivlogg 26 december 2020

Julafton medförde stor besvikelse. Inte fick jag den julklapp jag hade önskat mig: att bli medförfattare till en deckare i Joelsgården förlags tävling. Och jag som tyckte att jag hade skrivit ett så rafflande första kapitel.

Som tur var firade jag och gladde mig när jag i höstas fick beskedet att jag var en av finalisterna. Annars hade jag inte fått glädja mig alls. Nu fick jag en glädje och en besvikelse, vilket ju är betydligt bättre än bara en besvikelse.

Nu återstår bara att bestämma vad jag ska göra med mitt ratade kapitel och min spännande deckaridé. Jag har lust att skriva deckaren på egen hand. Men har jag tid?

Just nu har jag inget skrivprojekt aktivt på gång. Vad jag har är flera potentiella och vilande projekt att välja mellan.

  • Deckare: Barbiebilen
  • Populärvetenskap: Philosophy for real-life: Decision making
  • Barnbok: Jasmine och nyponrosen
  • Barnbok: Pojken och Cyklisa
  • Relationsroman: Mållös och linnelös
  • Diktsamling: samlade dikter
  • Science fiction: Europa
  • Science fiction: Paus
  • Vetenskaplig artikel: Dans och religionsfilosofi
Böcker stöder böcker
Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Skrivlogg 1 december 2020

Jag har fått höra att det är bra att föra en skrivlogg. Och när jag tänker efter startade jag den här hemsidan just för att skriva om mitt skrivande: en skrivlogg!

Mina första blogginlägg handlar om våndan med att våga se mig själv som en författare. Sen har jag skrivit om mycket annat också, vilket jag tänker fortsätta med. Men åtminstone en gång i veckan ska jag föra min skrivloggbok och följa upp mitt skrivande, hur det har gått sedan sist, vad som är roligt och vad som är svårt. Nya projekt, gamla projekt, framgångar och motgångar, allt i en salig röra.

Just nu: Mitt barnboksmanus ”Flickan som ropade lejon” är redo att skickas iväg till förlag. Jag lovade mig själv för ett år sedan, då den inte vann Bonnier-Carlsens stora barnbokstävling – surprise surprise : ) – att jag skulle ägna ett år åt att revidera texten och sedan skicka in den i december. Nu är det december och jag har reviderat i flera omgångar, haft texten ute hos olika testläsare och reviderat igen. Nu känns texten mogen som en saftigt mjuk mango, och jag nänns inte peta mer i den och riskera att den förvandlas till snabbt ruttnande mangomos.

Vad jag nu har att göra är att formulera följebrev till förlag och naturligtvis att korrekturläsa texten. Och sedan ta gud i hågen och skicka iväg mitt manus. Och vänta några månader, eller mer…

Vad mer? Jo, jätteroligt är att jag har kommit med bland finalisterna i Joelsgården förlags tävling om att bli medförfattare till en deckare med Christina Gustavson. Jag väntar med spänning på resultatet av den andra gallringen som ska meddelas till jul.

Skulle jag få möjlighet att skriva en deckare tillsammans med Christina Gustavsson, så lär jag veta vad jag har att göra 2021. Om inte, så har jag val att göra: Ska jag ta tag i mitt romanprojekt som legat lite halvfärdigt sedan drygt ett år? Ska jag skriva fler noveller och delta i tävlingar? Eller ska jag börja på en annan barnbok, som jag har idéer till? Eller ska jag till och med skriva vidare på den där deckaren på egen hand?

Stora böcker
Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Att bli fri

Rädd för att göra bort mig

Det kräver ödmjukhet och mod att våga göra misstag. För att genomföra en förändring där jag måste börja om från början och lära mig allt på nytt måste jag våga inte vara perfekt.

Personligen är jag livrädd för att göra bort mig. Se där, en bekännelse från hjärtat. Totalt ovillig att lämna ifrån mig något ofärdigt kvalificerar jag gott och väl som perfektionist. Jag måste kämpa med mig själv varje gång jag lämnar ifrån mig något jag har skrivit – om så bara ett email – för att inte gå igenom det en gång till, bara en gång till, för att se om jag inte kan göra det ännu bättre. Men någon gång måste jag ju släppa taget och exponera mig för omvärlden.

Att blogga är begripligt nog en stor utmaning för mig och samtidigt en ypperlig övning i att lyssna mindre på perfektionisten i mig som säger att jag allra minst dör om kritiska ögon förkastar det jag erbjuder.

Jag tänker att för varje gång jag faktiskt inte dör, blir jag lite modigare!

Vad jag vill dela med mig av till dig som är rädd att göra bort dig:

  • Se dig omkring. Tillvaron är full av ofärdigheter och misstag och inte blir du totalfördömande på grund av det. Se på dig själv med samma accepterande ögon. Och våga tro att andra också gör det.
  • Ditt potentiellt tappade ansikte är ett billigt pris att betala för de fantastiska och efterlängtade nya erfarenheter och lärdomar du är på väg mot genom att våga välja förändring.
BIld av DanaTentis från Pixabay
Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Fuerte ”Karneval”

I lördags kom mailet jag väntat så länge på, ända sedan i mars då jag skickade in mitt bidrag till Fuertes novelltävling med tema ”Karneval”.

Min novell, ”Zombienatt” är bland de vinnande bidragen och kommer att publiceras i karnevalsantologin. Jippi.

Fyra noveller antagna under loppet av ett halvår känns riktigt bra och är en enorm sporre för mig att fortsätta skriva och skriva om och ta det jag gör på allvar. Jag älskar ju att laborera med texter och finputsa för att få dem bättre.

Nu senast gick jag till exempel upp vid fyratiden (vem kan sova i denna augustihetta) och började fila på en dikt på engelska för att få till exakt rätt ord och formuleringar. Vid elva på förmiddagen stod jag fortfarande kvar och lekte med orden och kände mig rätt nöjd med resultatet. Och hungrig.

Vad händer i övrigt i mitt skrivarliv? Jo, jag har lämnat ut mitt barnboksmanus, ”Flickan som ropade lejon” till några testläsare och hoppas få god och matnyttig respons från dem framemot slutet av september.

Jag har också under sommaren skrivit ett kapitel om ”Embodied learning” till en e-bok med arbetsnamnet ”SuperLearner Playbook”. Den väntas komma ut mot slutet av augusti och säljs via Amazon.

Och första helgen i september, vid Skånes litteraturfestival, sker releasen av de båda antologierna från Aritons förlag som jag medverkar i. Fullt upp med andra ord.

Jag tror att jag har ytterligare fem inlämnade bidrag som jag väntar att få besked om. Tänk om något av dessa också skulle bli antaget… Då får jag väl hybris.

Dela eller gilla detta innehåll:
Kategorier
Skrivande

Nu vågar jag kalla mig författare!

I hela mitt liv har jag skrivit och älskat att leka med ord och texter, vrida och vända på formuleringar och jag har skrattat åt ordvitsar och finurliga ordvändningar. Jag kan inte minnas en tid i mitt liv då jag inte har läst böcker, många böcker varje vecka. Redan innan jag kunde gå läste jag ordbilder som min mamma spridit ut på golvet så att jag kunde krypa och hämta det ord hon bad om. Under hela min barn- och ungdom var jag en bokslukare av stora mått. I brist på lekkamrater blev böckerna min värld där jag kunde finna äventyr och sällskap.

Först var böckerna magiska, utan tillblivelsehistoria och utan brist. Men snart insåg jag att någon måste ha skrivit alla dessa böcker och då kunde väl också jag skriva, tänkte jag. Så det gjorde jag. Enkla historier finns kvar från när jag var liten. Jag minns särskilt två. En handlade om en pojke som inte ville gå i skolan och rymde hemifrån, men lurades att betala för mycket för en snigeltaxi för att han inte kunde räkna. Den andra berättelsen skrev jag när jag läst klassiska sagor tills de kom ut genom öronen på mig. Jag tog en typisk saga där prinsen söker en gemål och hittar en fattig flicka som är vackrast i landet och gör henne till prinsessa, och skrev om den så att alla karaktärerna i sagan fick byta kön och vartenda han blev en hon och vice versa. Resultatet blev både upplysande och underligt.

Under gymnasietiden provade jag mig fram med korta berättelser men i skolan höll jag mig till uppsatsskrivandets regler. Utom i den allra sista uppsatsen för hela gymnasietiden. Då bröt jag mot alla råd och anvisningar och skrev en uppsats om våndorna med att skriva utan att lyckas förmedla i ord det jag så gärna ville förmedla. Jag var rädd att jag skulle bli underkänd, men istället fick jag betyget åtta — i den tidens femgradiga skala. Kanske lägger jag ut uppsatsen här på sidan så småningom, bara för skoj skull…

Sen kom livet och studierna och familjebildningen och karriären och jag övergick till att skriva religionsfilosofiska vetenskapliga och populärvetenskapliga texter i form av avhandling, artiklar och böcker. Det kändes som att jag alldeles glömt bort konsten att få orden att leva sitt eget liv, att lyfta från sidan och betyda mer än vad som står på pappret.

Jag längtade efter att väcka liv i mitt skönlitterära skrivande igen; jag längtade efter att skriva levande magiska berättelser som skulle kunna förmedla den ibland frustrerande känslan av att det finns något mer, något bortom, något som alltid undflyr den fokuserade blicken, men som ändå finns där, undanglidande i ögonvrån, lockande, skrämmande, tröstande, utmanande.

Så jag tog deltids tjänstledigt utan lön och bestämde mig för att våga ta mitt skrivande på allvar under en period för att se om jag skulle kunna åstadkomma något som andra skulle vilja läsa. Jag bestämde mig för att skicka in bidrag till tävlingar och inbjudningar från förlag och tidskrifter så mycket jag mäktade med. Och jag skulle göra mig själv den rättvisan att lägga ner så mycket arbete på mina texter att jag kunde känna mig nöjd med dem. Det hade jag aldrig gjort förr. Jag hade skrivit, men inte omarbetat och filat och omarbetat igen och strukit och ändrat och filat lite till. Jag ville skriva det bästa jag kunde och om det inte fick något gensvar alls efter något år, så skulle jag ge upp tanken på att bli en skönlitterär författare. Så tänkte jag.

Nu har jag under våren 2020 lämnat in ett antal bidrag till novelltävlingar och manusupprop och till min stora glädje kom det först ett mail från Ariton förlag om att min novell ”Det hettar till” hade blivit antagen för publicering in antologin Ögonblick av galenskap. Sedan dröjde det inte många veckor förrän nästa mail damp ner, också det från Ariton förlag, om att ytterligare en novell, ”Leka afrikaner” skulle komma med i antologin med arbetsnamnet Livet på en pinne. Båda dessa antologier ska lanseras vid bokmässan i Göteborg i september 2020. Och igår kom det ett mail från Joelsgården förlag som gratulerade mig till att jag var en av vinnarna i deras novelltävling och skulle få min novell ”Den förkomna journalen” publicerad i antologin Det var inte jag!, som kommer att ges ut under hösten 2020.

Plötsligt har jag till min stora förvåning tre noveller under utgivning, på två olika förlag! Jag känner mig jätteuppmuntrad att fortsätta skriva i hopp om att jag med tiden och med mycket övning och många försök och stor envetenhet kommer att kunna skriva de böcker som jag alltid har drömt om att få skriva, de magiska böckerna som låter läsaren ta ett steg in i andra världar.

Dela eller gilla detta innehåll: